USA:s PCE-inflation (prisökningar mätta med måttet Personal Consumption Expenditures, centralbankens favoritmått) tog fart i april. BEA (Bureau of Economic Analysis, USA:s statistikmyndighet för nationalräkenskaper) rapporterade att totalinflationen steg till 3,8 procent i årstakt, från 3,5 procent i mars, i linje med förväntningarna. Kärn-PCE (inflation rensad för energi och livsmedel) låg kvar på prognosen 3,3 procent i årstakt. På månadsbasis steg total PCE 0,4 procent medan kärnan ökade 0,2 procent. Personliga inkomster var oförändrade och konsumtionen ökade 0,5 procent. Efter siffrorna backade dollarindex (DXY, ett mått på dollarn mot en korg av stora valutor) från dagens toppar och handlades senast oförändrat vid 99,20.
Inför statistiken hade marknaden räknat med att kärn-PCE skulle stiga 0,3 procent i månadstakt och 3,3 procent i årstakt, samt att total PCE skulle landa på 3,8 procent. Prissättning via CME FedWatch Tool (ett verktyg som tolkar terminsräntor för att uppskatta sannolikheten för Fed-beslut) pekade på cirka 50 procents sannolikhet för minst en räntehöjning från Fed på 25 räntepunkter (0,25 procentenheter) till slutet av 2026. TD Securities hade räknat med kärn- och total PCE på 0,26 respektive 0,43 procent i månadstakt, vilket motsvarar 3,3 och 3,8 procent i årstakt, och lyfte fram tecken på långsammare konsumtion både i löpande priser (utan inflationsjustering) och i reala termer (inflationsjusterat).
Marknadseffekter av att inflationen tar fart igen
När inflationen accelererar igen minskar utrymmet för prat om räntesänkningar. Att PCE stiger till 3,8 procent är en tydlig signal om att prisökningarna riskerar att bita sig fast. Det stärker bilden av en mer försiktig Federal Reserve och gör ytterligare en räntehöjning mer aktuell.
Det ökar också risken för större svängningar på marknaden. När inflationen överraskar på uppsidan och förändrar synen på Fed brukar den förväntade börsoron (implicerad volatilitet, det vill säga vad optionspriserna antyder om framtida svängningar) stiga. VIX-index (ett mått på förväntade rörelser i S&P 500, ofta kallat “skräckindex”) kan i sådana perioder klättra från nivåer kring mitten av tonåren mot runt 20. I ett sådant läge kan optionsstrategier som tjänar på stora rörelser, som straddles (att köpa både köp- och säljoption med samma lösenpris för att gynnas av kraftiga upp- eller nedgångar) på stora index som S&P 500, bli mer intressanta.
Detaljerna visar att konsumtionen fortsatt är stark med en uppgång på 0,5 procent, trots att inkomsterna stod stilla. Det tyder på att hushållen använder sparande eller lånar. Det stöds av att den totala konsumentkrediten (hushållens lån, som kreditkortslån och andra konsumtionslån) har passerat 1,15 biljoner dollar. Ett sådant konsumtionsmönster är svårt att hålla i längden och ökar risken för en svagare ekonomi om Fed tvingas strama åt mer.
Valutastrategier och policyöverväganden
Mot den här bakgrunden kan dollarn få nytt stöd. Marknaden prisar nu in omkring 50 procents sannolikhet för en räntehöjning till årets slut, en snabb omvärdering som normalt gynnar dollarn mot andra valutor. Vi ser negativa positioner i EUR/USD (att tjäna på att euron försvagas mot dollarn) som mer attraktiva, särskilt när paret testar viktiga tekniska stödnivåer kring 1,1560.
Det kan också vara läge att fokusera på ränte-derivat (finansiella kontrakt vars värde styrs av räntor) som tjänar på att räntorna blir “höga längre” (“higher for longer”, alltså att styrräntan ligger kvar på en hög nivå under längre tid). Det kan exempelvis handla om säljoptioner (put, rätt att sälja till ett förutbestämt pris) på korta amerikanska statsobligations-terminer (Treasury futures, terminskontrakt som följer priset på statsobligationer), eftersom de är känsliga för förändringar i Fed:s styrränta. Hökaraktiga uttalanden från Fed-företrädare (hökar = vill normalt se stramare penningpolitik för att pressa ned inflationen) tyder på låg vilja att bortse från den här inflationsdatan, vilket gör mer defensiva positioner rimliga.
