Stephen Miran sade att Federal Reserve bör fortsätta vara försiktig och fatta räntebeslut utifrån inkommande statistik, eftersom inflationsriskerna ännu inte är helt avklarade. Han sade att han föredrar tre, möjligen fyra, räntesänkningar i år, men tillade att det också kan bli bara tre sänkningar under resten av året.
Han sade att 12-månaders PCE-inflation (Fed:s inflationsmått baserat på hushållens konsumtionsutgifter) om ett år kan ligga runt 2-procentsmålet. Han sade också att det inte finns tecken på en löne-prisspiral (att löner och priser driver upp varandra i en ond cirkel) och att långsiktiga inflationsförväntningar är förankrade (att hushåll och företag fortsatt tror på låg inflation på sikt).
Inflationsutsikter och viktiga antaganden
Miran sade att det fortfarande är rimligt att räkna med att kärninflationen för varor (varupriser rensade för exempelvis energi och mat) och bostadsinflationen fortsätter att dämpas. Han sade att den senaste energichocken (snabb uppgång i energipriser) inte har förändrat hans inflationsbild för de kommande 12–18 månaderna jämfört med före kriget.
Han sade att kriget har ökat osäkerheten runt huvudscenariot (det mest sannolika utfallet), och att inflationen blev mer problematisk redan före kriget. Han avvisade att koppla varuinflation till tullar och sade att det är oansvarigt att skylla tullar för att flera olika krafter samtidigt pressar upp priserna.
Han sade att trenden med en avkylning på arbetsmarknaden ser ut att fortsätta. Han sade också att Fed bör röra sig mot en neutral ränta så låg som 2,5 procent, med en neutral realränta (ränta justerad för inflation) på cirka 0,5 procent.
Han sade att sambandet mellan tillväxt och arbetslöshet har varit svagare än tidigare, att orsakerna är oklara och att det möjligen hänger ihop med AI (artificiell intelligens). Han sade att skiften i konsumtionen som drivs av energipriser tynger tillväxten, trots att USA exporterar energi.
Marknadseffekter för räntor och volatilitet
Om man ser tillbaka på kommentarer från 2025 hördes starka argument för tre, kanske till och med fyra, räntesänkningar. Bilden var att inflationen tydligt var på väg tillbaka mot 2-procentsmålet inom ett år, byggt på antagandet att varupriser och bostadsinflation skulle fortsätta falla.
Men statistiken fram till första kvartalet 2026 har i hög grad utmanat den bilden. Senaste utfallet för Core PCE (kärn-PCE, rensat för mat och energi) för mars kom in högre än väntat, med en årstakt på 3,1 procent, vilket visar att inflationen är seg. Det är långt från 2 procent som många trodde var inom räckhåll nu.
Arbetsmarknaden kyldes inte heller som väntat, vilket framstår som en viktig felbedömning i fjolårets analys. Jobbrapporten för mars 2026 visade ytterligare en stark ökning med över 240 000 jobb, samtidigt som löneökningstakten ligger kvar nära 4,0 procent. Den styrkan ger Federal Reserve få skäl att snabbt sänka räntan.
För handlare i derivat (finansiella kontrakt vars värde följer en underliggande tillgång, som räntor) innebär det att temat ”högre räntor längre” är tillbaka. Terminskurvan för SOFR (ränteterminer kopplade till den korta referensräntan Secured Overnight Financing Rate) har prisats om kraftigt, och marknaden räknar nu bara med en möjlig sänkning till årsskiftet – en stor omsvängning från 2025. Det pekar på att strategier som utgår från fortsatt höga korta räntor dominerar.
Optioner på statspappersterminer (rätt att köpa eller sälja terminskontrakt, ofta på amerikanska statsobligationer) visar ökad osäkerhet, där implicerad volatilitet (marknadens inprisade förväntade svängningar) har stigit. Handlare bör överväga upplägg som tjänar på antingen en längre period med stabila men höga räntor eller en snabb rörelse om ny statistik tvingar Fed att agera. Att sälja köpoptioner långt utanför pengarna (optioner med lösenpris långt över dagens nivå, med låg sannolikhet att utnyttjas) på Eurodollar- eller SOFR-terminer kan vara ett sätt att dra nytta av marknadens lägre förväntningar på räntesänkningar.
Tanken att den neutrala räntan kan vara så låg som 2,5 procent, eller 0,5 procent i reala termer, framstår nu som osannolik. Att ekonomin står emot dagens räntenivåer tyder på att den neutrala räntan är högre. Det stödjer synen att vi inte återgår till den mycket låga räntemiljö som rådde under förra decenniet inom överskådlig tid.
