Centralbanker följer möjliga följdeffekter kopplade till den senaste utvecklingen i Gulfregionen, i stället för att göra snabba förändringar i penningpolitiken. Marknadens fokus ligger på hur beslutsfattare bedömer de bredare ekonomiska konsekvenserna av händelserna i Gulfregionen.

Bank of Englands chef Andrew Bailey har dämpat den tidigare mer “strama” tonen (alltså mer benägen att höja räntan) som han använde vid det senaste räntemötet. Bankens chefsekonom Huw Pill väntas upprepa att huvudfrågan är följdeffekter.

Centralbanker bevakar följdeffekter

I Europeiska centralbanken (ECB) har chefsekonomen Philip Lane sagt att tydliga effekter av kriget ännu inte syns. Därför lär eventuella förändringar i centralbankens budskap dröja.

Rapporten säger att det är för tidigt för följdeffekter att synas, och därmed också för tidigt för centralbanker att signalera en ändrad linje. Den tillägger att centralbankers uttalanden, tillsammans med nyheter från Gulfregionen, formar dagens marknadsdiskussion.

Centralbanker i Europa signalerar att de kommer att se igenom den omedelbara energipriskocken från den senaste utvecklingen i Gulfregionen. I stället väntar de på att se om högre energikostnader sprider sig till bredare inflation, det som kallas följdeffekter (när exempelvis löner och priser i fler varor och tjänster börjar stiga på grund av den första prischocken). Det pekar på en period utan åtgärder, vilket minskar risken för oväntade räntehöjningar på kort sikt.

Marknadseffekter för räntor och valuta

För aktörer med fokus på Storbritannien är detta en tydlig förändring. Efter att Brentolja (ett globalt riktmärke för oljepriset) nyligen steg till över 100 dollar per fat, ökade marknadens prissättning av en räntehöjning från Bank of England till juni. Men sannolikheten har nu fallit till under 30 procent efter de senaste kommentarerna. Centralbanken verkar mer bekymrad över Storbritanniens svaga BNP-tillväxt (värdet av all produktion i ekonomin), som bara var 0,2 procent förra kvartalet.

Denna mer stabilitetsinriktade vägledning tyder på att den förväntade prisrörligheten (implicit volatilitet, alltså den svängighet som marknaden “läser in” i priserna) i korta ränteinstrument kan vara för högt prissatt. Det gäller till exempel SONIA-terminer (kontrakt som speglar förväntningar om korta brittiska räntor kopplade till SONIA, en daglig referensränta). Vi har sett att svängningarna på obligationsmarknaden minskat, där MOVE-index (ett mått på förväntad volatilitet i amerikanska statsobligationsräntor) har backat till 98 från en nylig topp på 115. Strategier som säljer optioner (avtal som ger rätt, men inte skyldighet, att köpa eller sälja till ett visst pris) och tjänar på att priser rör sig inom ett intervall kan därför gynnas den kommande månaden.

ECB följer ett liknande upplägg, ett mönster som också sågs 2025 när banken reagerade långsamt på problem i leveranskedjor (störningar i flöden av insatsvaror och transporter). När kärninflationen i euroområdet (inflation rensad från mer svängiga delar som energi och ofta mat) har fallit till 2,7 procent i mars 2026 har beslutsfattarna utrymme att invänta mer data innan de binder sig vid en förändring. Det stärker bilden att de kan tolerera en tillfällig uppgång i inflationstakten enligt totalmåttet (headline inflation, alltså det breda inflationsmåttet som inkluderar energi och mat) utan att omedelbart strama åt penningpolitiken.

Skillnaden i ton, särskilt om USA:s centralbank (Federal Reserve) fortsätter vara stram, kan pressa europeiska valutor. Den senaste nedgången i EUR/USD (växelkursen euro mot dollar) från 1,09 till under 1,07 kan fortsätta om ränteskillnader (rate differentials, alltså skillnader i räntenivåer mellan länder) ökar. Strategier med derivat (finansiella kontrakt vars värde beror på en underliggande tillgång) som bygger på begränsad uppgång för både euron och brittiska pundet kan framstå som försiktiga inför andra kvartalet.