TD Securities-ekonomerna Oscar Munoz och Eli Nir räknar med att USA:s centralbank Federal Reserve (Fed) lämnar styrräntan oförändrad till september, medan den bedömer konflikten med Iran och följer inflationen. De menar att en inflation som hålls uppe av energipriser och oenighet i Federal Open Market Committee (FOMC, Feds räntekommitté) kan skjuta upp räntesänkningar och göra att Fed funds rate (den ränta som styr mycket av bankernas dagslåneränta i USA och därmed marknadsräntorna) ligger kvar högre under längre tid.
De beskriver Fed-chefen Jerome Powell som försiktig och utan tydliga löften om nästa steg. Samtidigt noterar de diskussioner om att ändra ”forward guidance” (Feds signaler om hur man kan agera framåt) till att bli mer tvåsidig, alltså att både räntehöjningar och räntesänkningar framstår som möjliga beroende på data. De uppger att tre regionala Fed-chefer reserverade sig i april och föredrog denna förändring, som sannolikt skulle börja med justeringar i formuleringarna i räntebeskedets text.
Ränteutsikter och marknadspositionering
De räknar med räntesänkningar på totalt 50 räntepunkter (0,50 procentenheter) under 2026, plus ytterligare 25 räntepunkter i mars 2027. De skissar också en alternativ bana: 50 räntepunkter i september och december samt ytterligare 25 räntepunkter i mars 2027, vilket skulle ge en Fed funds rate på 3,00 procent.
De säger att en återgång till lättnader i september kräver att inflationen normaliseras och att de ekonomiska följderna av Iran-konflikten blir begränsade. De tillägger att kommande offentliga uttalanden från New York Feds chef John Williams kommer att följas noga, särskilt om han kommenterar möjliga ändringar i formuleringarna i räntebeskedet.
Handelskonsekvenser för volatilitet och räntekurvor
Mot denna bakgrund bedömer de att optionsprissättningen på SOFR-terminer (SOFR är en kort, säkerställd referensränta i USA; terminer är kontrakt som låser ett framtida pris) för sommarmånaderna kan vara för ”duvaktig”, alltså utgå för mycket från lägre räntor. Att positionera sig för ”högre räntor längre” kan enligt dem innebära att sälja terminskontrakt för tredje kvartalet 2026. Det är en strategi som bygger på att marknaden tvingas dra tillbaka för tidiga förväntningar om en räntesänkning.
Den djupa splittringen i FOMC, som syntes i de tre avvikande rösterna vid mötet i april 2026, ökar osäkerheten. Det talar för att den implicita volatiliteten (marknadens inprisade framtida svängningar) i räntemarknaden kan stiga inför de närmaste mötena. Att köpa volatilitet via instrument som ”straddles” på statsobligationsterminer (en strategi där man köper både köp- och säljoption för att tjäna på stora rörelser oavsett riktning) kan vara ett sätt att handla på risken för överraskningar i räntebeskedets text.
En Fed som avvaktar leder ofta till en flatare räntekurva (skillnaden mellan korta och långa marknadsräntor minskar), eftersom korta räntor hålls stilla medan oro för tillväxt kan påverka längre löptider. De ser därför ett läge i affärer som tjänar på en flackare kurva, om gapet mellan tvååriga och tioåriga statsräntor krymper ytterligare. Handlare bör hålla utkik efter ”hawkish” signaler (mer åtstramande tonläge) i Feds uttalanden i veckan, särskilt från Williams, som en möjlig utlösande faktor.
