Asiatiska tillgångar i tillväxtländer pressas när högre räntor på amerikanska statsobligationer, en starkare dollar och en oljesmäll ökar stressen i Indonesien, Filippinerna och Indien. Rörelserna hänger ihop med kapitalutflöden (pengar som lämnar landet), svagare valutor och dyrare finansiering, samtidigt som inflationsrisken ökar för obligationsmarknaderna.

I Indonesien har rupiahn (IDR, Indonesiens valuta) nått rekordlåga nivåer, samtidigt som aktier fallit och 10-åriga statsobligationer handlas nära 6,76%. IDR har tappat 14% sedan president Prabowo Subianto tillträdde i oktober 2024, och Moody’s och Fitch har sänkt betyget på indonesiska obligationer (kreditbetyg, alltså en bedömning av risken att låntagaren inte kan betala).

Indonesia Index And Policy Shock

MSCI (en stor indexleverantör som bygger aktieindex som många fonder följer) tog bort sex indonesiska bolag från sitt index och strök 13 bolag från sitt småbolagsindex. Förändringarna kom efter oro kopplad till skiften i regeringens politik.

I Filippinerna ställdes en planerad emission av 7-åriga obligationer in efter att buden visade räntor upp till 8,125%. Det kom bud på 37 miljarder PHP (filippinska pesos) för en planerad försäljning på 30 miljarder PHP, och alla bud förkastades.

I Indien föll 10-årsräntan 3 punkter (bp, baspunkter, där 1 bp = 0,01 procentenheter) till 7,10% efter att ha stigit 7 punkter dagen innan. Regeringen höjde bränslepriserna med 3%, den första höjningen på fyra år.

Trade Positioning And Relative Value

Den indonesiska rupiahn är den tydligaste kandidaten för en blankning (position som tjänar på fallande kurs), givet kombinationen av politisk risk, sänkta kreditbetyg och borttagningar från MSCI-index. Historiskt visade rupiahnens fall förbi 16 200 per dollar i april 2024 hur snabbt stämningen kan vända, och läget framstår som mer allvarligt nu. Vi bör använda NDF:er (non-deliverable forwards, terminskontrakt på valuta där man reglerar i pengar utan att leverera valutan fysiskt) för att bygga korta IDR-positioner mot dollarn, i väntan på fortsatt svaghet.

Den misslyckade obligationsauktionen i Filippinerna signalerar en växande finansieringspress, eftersom staten inte kan låna till de räntor marknaden kräver. Det talar för att filippinska räntor tvingas upp. Vi kan positionera oss genom ränteswappar (avtal där parter byter räntebetalningar, ofta fast mot rörlig, för att spekulera eller skydda sig) för att ta bet på stigande marknadsräntor de kommande månaderna.

Indien visar däremot tecken på budgetdisciplin genom sin bränslehöjning, vilket ger relativ stabilitet. Det öppnar för en parhandel (pairs trade, handel där man köper ett instrument och samtidigt säljer ett annat för att minska marknadsrisken): lång indisk rupie (INR) och kort indonesisk rupiah (IDR). Strategin kan ge vinst på Indonesiens specifika svaghet och samtidigt minska risken för att en bred dollarrörelse dominerar.

På aktiesidan är MSCI:s omviktning en direkt drivkraft för att blanka indonesiska aktier, troligen via indexterminer (futures, standardiserade kontrakt som följer ett index). När stora bolag tas bort kan indexfonder tvingas sälja, vilket ökar säljtrycket. Det är en tydlig, händelsestyrd affär som stämmer med den negativa makrobilden.

Situationen påminner om den asiatiska finanskrisen 1997, där kapitalflykt och smittoeffekter mellan valutor dominerade. Då misslyckades centralbankers stödåtgärder ofta när marknadstrycket blev för stort. Det talar för att vara försiktig med att lita på officiellt stöd och att bevaka tecken på snabbare kapitalutflöden från regionen.