USA har stoppat leveranser av amerikanska dollar till Irak och fryst program för militärt säkerhetssamarbete. Åtgärderna ska pressa Bagdad att agera mot Iranstödda miliser (väpnade grupper) som verkar i Irak.
USA:s finansminister (Treasury Secretary) Bessent sade att flera allierade i Gulfregionen och Asien, inte bara Förenade Arabemiraten, har begärt så kallade dollarswaplinor (avtal som ger tillgång till dollar-likviditet via centralbanker). Det tyder på möjliga nya kanaler för tillgång till dollar utanför de grupper av långvariga partner som traditionellt haft sådan tillgång.
Skiftande ankare på valutamarknaden
Traditionella referenspar på valutamarknaden (FX, handel med valutor) som EUR/USD, GBP/USD och USD/JPY beskrivs som mindre centrala för marknadens fokus. Skiftet kopplas till en global ekonomi som i högre grad styrs av råvaror, industriproduktion och AI (artificiell intelligens).
Detta synsätt breddar listan över möjliga mottagare av swaplinor bortom Storbritannien, Europa och Japan. Stödet i dollar beskrivs mer som ett resultat av USA:s politiska beslut än av gemensamma globala överenskommelser.
Slutresultatet av åtgärderna beskrivs som oklart. Texten noterar att ekonomiska effekter kan följa.
Geopolitik styr dollarrörelser
Traditionella valutamått som EUR/USD uppges tappa förmågan att fungera som ledande signaler. USA:s politiska åtgärder, som nyligen utökade dollarswaplinor till viktiga allierade i Gulfregionen och Asien, anges nu vara den främsta drivkraften bakom dollarns styrka. Det innebär att fokus flyttar från enbart ekonomisk statistik till geopolitisk strategi.
Det märks i volatiliteten (hur kraftigt priser rör sig), där index för valutavolatilitet har legat 15 procent över sitt genomsnitt för 2025 under början av 2026. Exempelvis stärktes dollarn förra veckan mot en valutakorg (ett sammanvägt mått av flera valutor) trots att amerikanska obligationsräntor föll. Att dessa rör sig åt olika håll pekar på att dollarn i högre grad handlas på efterfrågan som ”säker hamn” (kapital som söker trygghet i oroliga tider) än på ekonomisk utveckling.
Tecken på skiftet syntes redan 2025 när avdollarisering (försök att minska beroendet av dollar i handel och finans) diskuterades ofta. Enligt texten har USA motverkat detta genom att selektivt ge dollar-likviditet (tillgång till dollar för betalningar och finansiering) till strategiska partners, vilket stärker dollarns roll. Det har skapat en klyfta där länder i linje med USA:s intressen får stabil tillgång till dollar medan andra möter större osäkerhet.
För derivathandlare (handel med kontrakt som baseras på andra tillgångar, som optioner och terminer) antyder detta att strategier som tjänar på hög volatilitet (”long volatility”, positioner som gynnas av större prisrörelser) i stora valutapar kan vara lönsamma, eftersom politiska besked kan skapa snabba och svårförutsägbara rörelser. Texten menar också att valutor i råvaruproducerande länder kan ge bättre möjligheter än de etablerade G3-valutorna (dollar, euro och yen). En nylig uppgång på 12 procent i kopparterminer (futures, standardiserade kontrakt om köp/försäljning framåt) efter besked om ett nytt industrisamarbete med en asiatisk allierad lyfts som exempel på kopplingen mellan statliga åtgärder och råvaruflöden.
I denna miljö bör modeller enligt texten prioritera industriproduktion och försörjningskedjors säkerhet (hur robusta leveranskedjorna är) framför traditionella mått som inflation eller sysselsättning. Dollarns värde sägs allt mer avgöras av vilka länder som kan säkra råvaror och producera viktiga varor. Därför blir det viktigare att förutse USA:s nästa strategiska drag än att förutsäga nästa beslut från en centralbank.
