Rabobank utgår i sitt huvudscenario från att Hormuzsundet inte återgår till normal drift på upp till tre månader. Det skulle ge varaktiga skador på utbudssidan och kraftigt begränsa en stor del av de globala flödena av olja och gas. Banken lyfter också risken för ett utvidgat krig, förseningar i arbetet med att rensa farleden och möjlig extern inblandning. Sammantaget pekar detta mot energibrist och behov av att revidera bankens prognoser för ekonomi och råvaror.

Ett upplägg med ”olja mot olja” skulle ge Iran viktiga utländska valutor (hårdvaluta, till exempel dollar och euro). Men det skulle samtidigt minska Irans förhandlingsstyrka när de 1 550 fartyg som hålls kvar bakom Hormuz kan lämna, vilket skulle utlösa en engångsvåg av extra energileveranser. Operativt kan minröjning (att ta bort sjöminor) ta längre än 30 dagar; vissa bedömningar talar om sex veckor, vilket innebär en återöppning i mitten av juli även med gynnsamma antaganden. En andra väg är att USA:s allierade hjälper till att öppna sundet, vilket kan korta tidslinjen men ökar risken för vedergällning och en bredare konflikt. Den 19 maj uppgavs Natoländer överväga en roll om sundet fortsatt är stängt i juli.

—

Marknadsutsikter och risker för energiförsörjningen

Vi bedömer att det nya huvudscenariot är att Hormuzsundet inte återgår till normal drift på upp till tre månader, vilket skapar en långvarig chock i energitillgången. Detta gör att vi räknar med en tydlig omprissättning av risk i energimarknaderna de kommande veckorna. Den viktigaste följden är att positionera sig för en längre period med högre olje- och gaspriser.

En möjlig stängning är avgörande eftersom sundet är en flaskhals för nästan 20% av världens oljeförbrukning. USA:s energimyndighet EIA har uppgett att över 21 miljoner fat petroleumprodukter passerade dagligen 2023. En störning i den här storleken är svår att ersätta direkt, eftersom den globala reservkapaciteten (produktion som snabbt kan ökas) inte räcker för att täcka ett så stort och plötsligt bortfall. Vi ser detta som ett direkt hot mot den globala energiförsörjningen.

—

Strategisk positionering och historiska exempel

Därför ser vi värde i att ta långa positioner (satsa på uppgång) i terminskontrakt på råolja, med fokus på Augusti- och September-kontrakt för Brent och WTI (två globala riktpriser för råolja). Att köpa köpoptioner (rätten, men inte skyldigheten, att köpa till ett förutbestämt pris) är också en rimlig strategi för att få del av uppsidan med tydligt avgränsad risk. CBOE:s volatilitetsindex för råolja, OVX (ett mått på förväntade prissvängningar baserat på optionspriser), som legat runt mitten av 30-nivån, väntas stiga kraftigt. Det innebär att optionspremier (priset för optionen) sannolikt ökar snabbt.

Historiskt har geopolitiska störningar i Mellanöstern lett till kraftiga prisuppgångar, exempelvis när oljepriset fördubblades efter Iraks invasion av Kuwait 1990. Det talar för att dagens priser underskattar risken för en snabb rörelse mot 150 dollar per fat om sundet förblir oframkomligt. En stängning i tre månader vore en betydligt allvarligare kris än många tidigare kortvariga händelser.

Tidslinjen för en lösning är mycket osäker, vilket gör kortsiktiga nedgångssatsningar särskilt riskfyllda. Minröjning kan som tidigast dra ut till mitten av juli, och att Natoländer kan bli involverade ökar risken för militär upptrappning. Det gör att prisnedgångar i energi snarare bör ses som köptillfällen.

Störningen gäller inte bara råolja utan slår även hårt mot flöden av flytande naturgas, LNG (naturgas som kylts ned till vätska för transport), särskilt till Europa och Asien. Vi överväger därför också långa positioner i naturgasterminer, samt skydd (hedge) mot bredare börsnedgångar. Det kan exempelvis vara att köpa säljoptioner (rätten att sälja till ett förutbestämt pris) i energiintensiva branscher som flyg och tung tillverkningsindustri, som drabbas när insatskostnaderna (kostnader för bränsle och energi) stiger.