Nordea-analytikerna Jan von Gerich, Tuuli Koivu och Anders Svendsen väntar sig att Europeiska centralbanken (ECB) fokuserar på inflationen snarare än tillväxten om konflikten i Mellanöstern fortsätter och prisökningstrycket stiger.
De prognostiserar fyra räntehöjningar på 25 punkter (0,25 procentenheter) med start i juni. Det skulle föra upp ECB:s inlåningsränta (räntan bankerna får på sina insättningar hos ECB, som styr många marknadsräntor) till 3 procent i oktober.
Deposit Rate Outlook Through 2027
De räknar med att inlåningsräntan ligger kvar på 3 procent till slutet av 2027. Samtidigt anser de att risken är att höjningarna kommer tidigare eller blir större.
De skissar också en alternativ bana där ECB börjar höja i april. De tar även upp att första steget i juni kan bli större än 25 punkter, men bedömer 25 punkter som mest sannolikt.
De kopplar tidpunkten för den första höjningen till konflikten och energipriserna. Antalet och takten i senare höjningar kopplas till bredare inflationstryck och hur ekonomin utvecklas, i en miljö med högre energipriser, osäkerhet och stigande räntor.
Market Pricing Versus ECB Reality
Nu står euroområdet inför nolltillväxt i BNP (bruttonationalprodukt, värdet av allt som produceras i ekonomin) under första kvartalet 2026, med färska PMI-siffror från Tyskland som visar en nedgång under 48,5. PMI (inköpschefsindex, en snabb indikator på aktiviteten i företagen) under 50 brukar tolkas som minskad aktivitet. Trots inbromsningen ligger kärninflationen (inflation rensad från mer svängiga priser som energi och livsmedel) kvar på höga 3,6 procent, tydligt över ECB:s mål på 2 procent. Det gör läget svårt eftersom centralbanken ogärna signalerar räntesänkningar som kan driva upp inflationen igen.
Terminsmarknaden (kontrakt som speglar marknadens förväntningar på framtida räntor) prisar just nu in minst två räntesänkningar före årets slut, men det framstår som för optimistiskt givet inflationsutfallet. Handlare kan därför överväga positioner för att räntor och avkastningskrav (yield, den löpande marknadsräntan på exempelvis obligationer) förblir höga längre, till exempel genom optioner (avtal som ger rätt, men inte skyldighet, att köpa eller sälja till ett visst pris) som tar sikte på att tvåårig tysk statsobligationsränta inte faller kraftigt. I den här osäkerheten har den implicita volatiliteten (marknadens inbakade förväntan om framtida prisrörelser) i EURIBOR-optioner (optioner kopplade till euroområdets viktigaste korta referensränta) stigit till nivåer som inte setts sedan slutet av 2025, vilket pekar på att strategier som tjänar på större svängningar kan fungera.
På swapmarknaden (räntederivat där två parter byter räntebetalningar, ofta fast mot rörlig) skapar gapet mellan marknadens förväntningar och centralbankens budskap en möjlighet. Att ta fast ränta på två- eller treåriga swaps kan bli lönsamt om ECB håller räntan oförändrad genom 2026, trots marknadens mer ”duvaktiga” (mjukare) syn. Positionen innebär i praktiken en satsning på att den svaga konjunkturen inte räcker för att tvinga ECB till sänkningar så länge inflationen biter sig fast.
