Christine Lagarde talade i samband med G7-ländernas finansministermöte i Paris och hänvisade till sin roll när hon fick frågor om en global utförsäljning på obligationsmarknaden. EU-kommissionären Valdis Dombrovskis sade att G7-länderna kommer att diskutera krigen i Ukraina och Iran, och han upprepade behovet av att snart öppna Hormuzsundet.
Efter Lagardes kommentarer rörde sig euron inte nämnvärt direkt. EUR/USD återhämtade tidigare nedgångar och var svagt högre nära 1,1633, medan USA:s dollarindex (DXY, ett mått på dollarns styrka mot en korg av stora valutor) föll tillbaka något.
Europeiska centralbanken (ECB), med säte i Frankfurt, sätter styrräntor och ansvarar för penningpolitiken (hur räntor och likviditet används för att påverka ekonomin) i euroområdet. Huvudmålet är prisstabilitet, vilket innebär att inflationen (ökningstakten i priser) ska ligga runt 2 procent. Det styrs främst genom att höja eller sänka räntan.
Beslut om penningpolitiken fattas av ECB-rådet vid åtta möten per år. Rådet består av cheferna för de nationella centralbankerna samt sex permanenta ledamöter, däribland ECB:s ordförande.
Kvantitativa lättnader (QE, när centralbanken skapar nya euro och köper tillgångar) innebär att ECB skapar euro för att köpa tillgångar, oftast stats- eller företagsobligationer. Syftet är att pressa ned långräntor och stimulera ekonomin, och det brukar försvaga euron. Det användes 2009–11, 2015 och under covidpandemin.
Kvantitativ åtstramning (QT, motsatsen till QE) innebär att QE rullas tillbaka genom att obligationsköp avslutas och att ECB inte återinvesterar när obligationer förfaller. Det minskar mängden likviditet i systemet och brukar stödja euron.
ECB-chefen Lagardes senaste uttalande att hon ”alltid är orolig” bör ses som en signal om vaksamhet, inte panik. Med Eurostats snabbsiffror som visar att inflationen ligger kvar på 2,7 procent, klart över målet på 2 procent, är det rimligt att hon uttrycker oro. Det tyder på att ECB kan hålla en stram penningpolitik (höga räntor som bromsar efterfrågan) längre än vissa räknat med.
De geopolitiska spänningarna, särskilt kring Hormuzsundet, ökar riskerna. Brent-olja i terminskontrakt (futures, avtal om köp eller försäljning vid ett senare datum till ett bestämt pris) har redan stigit över 95 dollar per fat, vilket driver inflation som ECB inte kan påverka direkt med räntan. Det gör jobbet svårare: att motverka energidriven inflation med högre ränta kan samtidigt slå mot tillväxten.
Euron håller sig nära 1,1633, men det verkar främst bero på en svagare dollar än på egen eurostyrka. ECB:s nuvarande styrränta på 4,25 procent ger visst stöd, men den globala obligationsutförsäljningen — som har lyft tyska tioårsräntor över 3,1 procent — signalerar tydlig marknadsstress. Motkrafterna, en mer åtstramande ECB samtidigt som geopolitisk oro och tillväxtoro ökar, skapar en miljö där svängningar kan bli stora.
