Bank of Canada lämnade styrräntan oförändrad på 2,25 %. Bankens prognoser pekade på starkare tillväxt på medellång sikt, trots svagare fart på kort sikt.
Inflationsprognosen för 2026 reviderades upp. Löneökningstakten låg kvar i intervallet 3–3,5 %, och ekonomin kyldes av men gav fortfarande visst uppåttryck på priserna.
Räntebanan styrs av data
Chefen Tiff Macklem sa att det inte finns någon förutbestämd räntebana. Han sa också att det inte finns något ”riskfritt” räntebeslut och att politiken beror på inkommande statistik (nya siffror om inflation, jobb och tillväxt).
Han sa att en ny räntehöjning kan behövas om energipriserna ligger kvar på en hög nivå längre. Samtidigt sa han att ledig kapacitet i ekonomin – alltså att efterfrågan är svagare än vad företag och arbetsmarknad klarar utan flaskhalsar – bör begränsa hur mycket högre energikostnader sprider sig till bredare prisökningar.
Macklem sa att inflationsförväntningarna – vad hushåll och företag tror om framtida prisökningar – kan vara sämre förankrade än före covidpandemin, vilket betyder att människor lättare börjar räkna med hög inflation. Han tillade att förtroendet för bankens trovärdighet fortfarande är intakt.
Vicechefen Carolyn Rogers sa att handelsspänningar (risk för tullar, handelskonflikter och svårare handel) innebär en mer långvarig risk än olja. Hon sa också att hushållen fortsatt är mycket känsliga för inflation.
Konsekvenser för positionering
Banken höll fast vid en avvaktande linje. Den behöll möjligheten att strama åt mer, alltså höja räntan ytterligare, om inflationsriskerna ökar.
Att banken ligger kvar på 2,25 % betyder att vi bör minska placeringar som bygger på snara räntesänkningar. Även om beslutet var väntat, tyder den uppreviderade inflationsprognosen för 2026 på att ”högre räntor längre” nu är huvudscenariot. Det skiljer sig tydligt från stämningen i slutet av 2025, när många räknade med minst två räntesänkningar till mitten av 2026.
Bankens försiktighet får stöd av nya siffror: den senaste rapporten från Statistics Canada visade att KPI-inflationen (konsumentprisindex, ett mått på hur snabbt priserna för hushållens varor och tjänster stiger) i mars 2026 kom in högt på 2,9 %, över förväntan och i motsatt riktning mot avmattningen tidigare under året. Den tröga inflationen hänger ihop med att löneökningarna ligger kvar på 3,4 %, något som oroar beslutsfattare eftersom det kan hålla uppe prisökningar i tjänster (som ofta styrs mer av löner än av råvarupriser). Därför kan det vara rimligt att ta positioner som tjänar på att räntesänkningar dröjer, exempelvis genom att sälja köpoptioner (en rätt för köparen att köpa till ett visst pris; säljaren tar betalt men tar risken) på BAX-terminer (kanadensiska korta ränteterminer som speglar marknadens syn på framtida korta räntor).
Det kan skapa en skillnad i penningpolitik mot USA:s centralbank Federal Reserve, som nyligen signalerat större öppenhet för en paus. Det stärker argumentet för en starkare kanadensisk dollar. Vi kan överväga positioner för att USD/CAD ska falla, till exempel genom att köpa säljoptioner (en rätt att sälja till ett visst pris; begränsar risken jämfört med att bara ”blanka”) för att hålla risken nere och ändå kunna fånga en nedgång. Vicechefens fokus på handelsspänningar som en långvarig risk talar också för försiktighet kring global tillväxt, vilket indirekt kan gynna ”loonie” (smeknamn på kanadensiska dollarn) mot andra valutor.
Eftersom chefen inte uteslöt en ny höjning bör vi räkna med större svängningar kring kommande statistik, som jobbrapporter och inflationsutfall. Med WTI-olja (en internationell referens för råoljepriset) som låg stabilt runt 95 dollar per fat i april 2026 är hotet om stramare politik på allvar. Att köpa positioner som tjänar på större marknadssvängningar, som straddle eller strangle (optionsstrategier där man köper både köp- och säljoptioner för att tjäna på stora rörelser oavsett riktning), på obligations-terminer kan vara ett sätt att dra nytta av osäkerheten kring bankens nästa steg.
