BNY-strategen Geoff Yu säger att positioneringen i euron har skiftat från en förkonfliktstrategi – att skydda sig mot en starkare dollar – till att euron nu är nettounderviktad, alltså att investerare som helhet äger för lite euro. Han tillägger att om en vapenvila håller under de kommande två veckorna kan valutaflödena gå tillbaka mot mer normala nivåer efter ”extrema” rörelser sedan konflikten började.
Han beskriver utflöden från tillväxtmarknadsvalutor som pressas av underskott i betalningsbalansen (ett lands samlade in- och utbetalningar mot omvärlden) och från utvecklade marknadsvalutor som kopplas till stagflation (svag tillväxt samtidigt som inflationen är hög). Detta ställer han mot stöd för valutor som gynnas av energi och råvaror, där det är lättare för centralbanker att strama åt politiken, alltså höja räntor.
Yu kontrasterar euroområdet, där energikostnader eldar på stagflationsoro, med Norge där han väntar sig en tydligt positiv chock i bytesförhållandet (hur mycket import man får för sina exportintäkter). Han noterar att Norges Bank i stort sett redan har signalerat en kommande räntehöjning och beskriver den som den enda centralbanken i utvecklade Europa som gjort det så tydligt.
Han säger att avvecklingen av den tidigare strategin att skydda sig mot dollarn nu är klar, vilket lämnar euron nettounderviktad på total nivå. Han kopplar detta till mindre terminsköp av euro för valutasäkring, trots att ränteförväntningarna har rört sig på ett sätt som normalt skulle få fler att säkra (minska valutarisk genom att låsa en kurs i förväg).
För Norge säger han att kronans styrka kan ta paus om energipriserna toppar. Han tillägger att om statens oljeintäkter räcker för finansieringsbehovet kan Norges Bank återuppta valutaköp, samtidigt som NOK-innehav fortsatt är de största bland europeiska valutor.
Vi ser ett välkänt mönster där euron är nettounderviktad, likt perioden efter att konflikten inleddes 2022. Förnyad oro för stagflation i euroområdet har gjort valutan mycket känslig för positiva nyheter. Den här omfattande negativa positioneringen innebär att tröskeln för en snabb uppgång nu är betydligt lägre.
Den senaste statistiken stödjer bilden: BNP i euroområdet under första kvartalet 2026 ökade svagt, 0,2 procent, samtidigt som inflationen i mars sjönk till 2,1 procent. Som svar sänkte Europeiska centralbanken sin styrränta (den viktigaste policyräntan) till 3,75 procent förra månaden, vilket ökade skillnaden mot USA:s räntenivå. Data från den senaste Commitment of Traders-rapporten (amerikansk veckostatistik som visar hur spekulanter är positionerade i terminsmarknaden) visar att spekulanters nettokorta positioner i euron (bet på att euron ska falla) är på den högsta nivån på över ett år.
I andra änden har norska kronan gynnats av fortsatt höga energipriser, med Brentolja över 95 dollar per fat. Det har gjort att Norges Bank kunnat behålla en stram linje med en ränta på 4,75 procent, vilket har lockat kapitalinflöden. NOK är fortfarande en av de mest trånga ”långa” positionerna i G10-valutor (de mest handlade stora valutorna) – många äger kronan samtidigt.
Samtidigt bedömer vi att NOK-rallyt kan tappa fart eftersom dessa långa innehav ser ansträngda ut. Om energipriserna visar tecken på att toppa, eller om statens oljeintäkter blir så stora att Norges Bank åter börjar sälja kronor för att bygga valutareserver (innehav av utländsk valuta), kan uppgången stanna av. Det skapar en tydlig risk för dem som ligger långa NOK.
För derivathandlare (handlare i finansiella kontrakt vars värde bygger på en underliggande tillgång) innebär läget att köpoptioner på EUR/USD som ligger utanför pengarna (optioner som ännu inte är lönsamma att utnyttja vid dagens kurs) är attraktivt prissatta för en möjlig snabb rekyl uppåt. Givet hur underviktad euron är kan vilken positiv drivkraft som helst utlösa en snabb avveckling av korta positioner. Den låga premien (kostnaden) ger en asymmetrisk position, där nedsidan är begränsad men uppsidan kan bli stor om europasentimentet förbättras.
