Den amerikanska dollarn inledde juni i stort sett stabilt när marknaderna följde USA–Iran-förhandlingarna och ett intensivt flöde av amerikansk statistik. Bakgrunden präglas av osäkerhet kring en eventuell förlängning av en vapenvila och möjligheten att en energipriskock klingar av om ett avtal annonseras och bekräftas av president Trump, även om utvecklingen för oljepriset och inkommande data fortsatt är centrala variabler för förväntningarna på Federal Reserves penningpolitik.
Fokus ligger också på ett möjligt ledarskifte i Fed, med diskussioner om en mer duvaktig tolkning under ordförande Warsh och ett större fokus på ”trimmed mean”-mått som indikator på underliggande inflation. Nyligen publicerade PCE-siffror visade att inflationen enligt totalmåttet steg till 3,8% från 3,5%, medan kärninflationen ökade till 3,3% från 3,2%. Arbetsmarknadsutfallen bevakas för bekräftelse på en gradvis förbättring i sysselsättningstillväxten, samtidigt som konsensus för arbetslösheten i maj är 4,3%, vilket skulle innebära oförändrat jämfört med för 12 månader sedan; under den föregående 12-månadersperioden steg den med 0,4 procentenheter till 4,3%.
Volatilitetsrisker i ett läge av geopolitisk och ekonomisk osäkerhet
Den amerikanska dollarn börjar juni på en stabil grund, men vi ser en betydande potential för volatilitet de kommande veckorna. Marknaden befinner sig mellan två stora händelser: ett potentiellt vapenvileavtal med Iran och en rad viktiga amerikanska makrostatistiksläpp. Det skapar en komplicerad bild, eftersom ett fredsavtal kan pressa energipriserna samtidigt som stark statistik kan signalera mer uthållig inflation.
Givet denna osäkerhet anser vi att den mest försiktiga strategin är att köpa volatilitet. Med en ny och potentiellt mer duvaktig Fed-ordförande är marknadsreaktionen på kommande inflations- och sysselsättningsdata svår att förutse. Optionsstrategier som straddles i större valutapar som EUR/USD kan vara effektiva, eftersom de tjänar på en stor prisrörelse i endera riktningen.
Implikationer för dollarn och Fed-politiken
Ett officiellt USA–Iran-avtal skulle sannolikt försvaga dollarn, eftersom fallande oljepriser skulle ge Fed utrymme att bortse från den senaste energidrivna inflationsuppgången. Vi såg ett liknande mönster 2015 när beskedet om JCPOA-avtalet fick WTI-oljan att falla med över 20% under månaderna runt tillkännagivandet. Handlare som positionerar sig för ett avtal kan överväga att köpa säljoptioner på dollarn.
Samtidigt innebär veckans jobbrapport en risk för alla mer negativa dollarscenarier. Om sysselsättningstillväxten fortsätter att vara stabil och arbetslösheten ligger kvar på 4,3% blir det mycket svårt för Fed att motivera räntesänkningar, oavsett en eventuell ”fredsdividend”. Denna nivå är högre än de arbetslöshetstal under 4% som setts tidigare, men en stabil avläsning talar emot omedelbar penningpolitisk lättnad.
Den stora jokerfaktorn är fortsatt Fed-ordföranden Warsh och hans fokus på alternativa inflationsmått som trimmed mean PCE. Förra veckans PCE-utfall på 3,8% i totalmåttet ligger klart över Feds mål, men han kan välja att tona ned det. Denna brist på tydlighet kring Feds reaktionsfunktion innebär att eventuell dollarförstärkning efter stark statistik kan bli tillfällig.
