Brentolja föll under 100 dollar när förhoppningarna ökade om ett avtal mellan USA och Iran. Spotpriset på Brent sjönk till 97,76 dollar efter att ha stängt på 99,36, upp +4,37 procent i föregående handelsdag.
Brent fortsatte ned -1,61 procent under natten och föll tillbaka under 98 dollar. Det dämpade oron för stagflation, alltså svag tillväxt samtidigt som inflationen är hög.
Marknadsreaktion och risksentiment
S&P 500 steg +1,02 procent och stängde över nivån från före attacken den 27 februari. Terminspriserna på olja låg fortsatt under spotpriset.
Brentterminen med 6 månaders löptid handlades till 83,55 dollar. Brentterminen med 12 månaders löptid handlades till 78,57 dollar.
Prisskillnaden mellan spot och kontrakt med längre löptid visar att marknaden räknar med lägre oljepriser över tid. Artikeln uppger att den producerats med ett AI-verktyg och granskats av en redaktör.
När Brent nyligen steg över 92 dollar per fat efter nya spänningar i Hormuzsundet visar marknaden tecken på oro. Men terminsmarknaden ger en annan bild, där 6-månaderskontraktet ligger nära 85 dollar och 12-månaderskontraktet närmare 80. Den tydliga nedåtlutningen i terminskurvan, kallad backwardation (när spotpriset är högre än terminspriserna), tyder på att handlare ser prisuppgången som tillfällig.
Konsekvenser för handel med derivat
Marknadsstrukturen liknar den i början av 2025, när förhoppningar om ett USA–Iran-avtal drev upp spotpriset på Brent klart över terminspriserna. Då räknade marknaden rätt med att den geopolitiska oron skulle minska, vilket gjorde att priserna normaliserades under de följande månaderna. Det ger stöd för att dagens terminskurva kan vara en användbar signal.
För derivathandlare kan detta tala för att sälja köpoptioner med kort löptid (call-optioner, som ger köparen rätten att köpa till ett visst pris) för att få in optionspremie, alltså ersättningen man får när man säljer optionen. Strategin kan gynnas om den geopolitiska risken minskar och priserna antingen stabiliseras eller faller mot nivåerna som terminskurvan pekar på. Den senaste EIA-prognosen på kort sikt (EIA Short-Term Energy Outlook) som pekar på något svagare global efterfrågan under tredje kvartalet, stärker bilden att den nuvarande prisstyrkan kan bli kortvarig.
Ett annat alternativ är kalenderspreadar, där man säljer ett terminskontrakt med kort löptid och samtidigt köper ett med längre löptid. En sådan affär tjänar på att kurvan planar ut när det korta priset faller snabbare än det längre. Det är ett sätt att positionera sig för normalisering utan att ta en ren “baisse”-syn på olja på lång sikt, alltså utan att satsa på ett varaktigt prisfall.