USA-dollarn har lämnat tillbaka större delen av uppgången kopplad till Iran-konflikten, och USA-dollarindex (DXY, ett index som mäter dollarns värde mot en korg av stora valutor) är ned 1,8 % i månaden till 98,1. Det ligger nära 97,6, nivån som sågs innan Operation Epic Fury inleddes.
DXY har tappat mer än 80 % av uppgången från Iran-konflikten. Rörelsen kommer samtidigt som aktier (börsnoterade aktier) har hållit emot och Brentolja (ett globalt riktmärke för oljepriset) mestadels legat under 100 dollar per fat den senaste veckan.
Marknaden prisar in en diplomatisk lösning
Marknaden fortsätter att räkna med en diplomatisk utgång efter president Donald Trumps tillfälliga vapenvila den 8 april. De första samtalen i Islamabad misslyckades.
Efter att USA införde en blockad mot Hormuzsundet (en viktig sjöväg för oljetransporter) ökade EU-länder och Kina sina insatser för att driva på för diplomati. Det värsta scenariot för en oljechock (en snabb och kraftig uppgång i oljepriset) beskrivs som delvis dämpat, även om konflikten inte är över.
Artikeln noterar att USA:s allierade inte har stöttat steg som skulle bredda Mellanösternkonflikten till ett fullskaligt krig. Den uppger också att texten tagits fram med hjälp av ett AI-verktyg och granskats av en redaktör.
Geopolitiskt mönster upprepas
Samma mönster syns nu när spänningarna mellan USA och Kina ökar i Sydkinesiska havet. CBOE Volatility Index (VIX, ofta kallat ”skräckindex” och ett mått på förväntade börssvängningar) steg till 28 förra veckan men har sedan fallit tillbaka under 19 när diplomatiska kontakter prioriteras av regionala parter. Det tyder på att marknaden snabbare än tidigare räknar bort de värsta riskscenarierna.
Den första ”flykten till säkra tillgångar” (när investerare snabbt söker tryggare placeringar) blir allt oftare en kortsiktig affär. Till exempel föll USD/JPY (valutaparet dollar/yen) till 145 vid de första marina markeringarna, men har redan studsat till 151 efter att ASEAN (regionalt samarbete i Sydostasien) krävt ett akut G20-möte (forum för stora ekonomier) för att hålla handelsleder öppna. Dollarns styrka begränsas därmed inte av att konflikten saknas, utan av samordnat internationellt motstånd mot upptrappning.
Även oljemarknaden speglar detta. Terminer på WTI (amerikansk råolja; terminskontrakt är avtal om framtida köp/sälj till bestämt pris) var kortvarigt uppe vid 95 dollar per fat men har fallit tillbaka mot 88, då OPEC+ (OPEC samt samarbetande oljeproducerande länder) inte signalerat att de skulle minska produktionen vid en lokal konflikt. Att energipriserna hålls tillbaka minskar risken för varaktig inflationsoro, som annars kunde tvinga centralbanker att strama åt mer och stärka dollarn.
Därför kan handlare överväga att sälja dollarstyrka som uppstår vid geopolitiska chocker, särskilt mot valutor i länder som driver på för diplomati. Att sälja köpoptioner som ligger en bit över dagens nivå på DXY (optioner är avtal som ger rätt, men inte skyldighet, att köpa/sälja; ”över dagens nivå” betyder att de bara ger utdelning vid tydlig uppgång) eller att köpa säljoptioner på volatilitet efter den första toppen kan vara möjliga strategier. Mönstret antyder att dessa snabba dollarlyft ofta blir kortvariga.
Bakåt i tiden är detta en tydlig skillnad mot den utdragna osäkerhet och dollarstyrka som sågs vid bredare koalitionsstödda insatser som invasionen av Irak 2003. I en mer ”multipolär” värld (flera maktcentrum) är USA-ledda konflikter utan brett allierat stöd mindre benägna att skapa långvarig marknadsoro. Det har skapat ett återkommande mönster med skarpa men korta riskaversion-rörelser (när investerare minskar risk i portföljer).
