Irans förslag om att ta ut avgifter för passagen genom Hormuzsundet i renminbi (Kinas valuta, ofta kallad yuan) skapar rubriker. Vi ser det främst som en politisk markering, inte som ett stort ekonomiskt skifte. Det kan spä på berättelsen om en “petroyuan” (att olja prissätts och betalas i yuan i stället för dollar), men den direkta effekten på globala valutaflöden (hur stora betalningar rör sig mellan valutor) blir sannolikt liten. I stället bör handlare fokusera på följdeffekter: högre geopolitisk risk och större kursrörelser som drivs av marknadssentiment (investerarnas stämningsläge).
Den bredare trenden med minskat dollarberoende (“de-dollarisering”, att länder och företag gradvis använder dollarn mindre) är en långsam process över flera år, inte något som sker över en natt. SWIFT-data (statistik från det globala betalningsnätverket SWIFT) fram till slutet av 2025 visade att renminbins andel av globala betalningar hade vuxit till strax över 5 procent – en tydlig ökning, men fortfarande långt under dollarn. På samma sätt bekräftade IMF:s COFER-data (IMF:s statistik över centralbankers valutareserver) från samma period att dollarns andel av centralbankernas reserver bara hade fallit marginellt till runt 57 procent, vilket visar hur starkt dollarn fortfarande står.
Begränsad påverkan på globala valutaflöden
Argumentet att oljans roll i världshandeln minskar stämmer, en trend som fortsatte under 2025. När olja och oljeprodukter utgör en mindre del av den globala handeln blir en ny avgift på de cirka 21 miljoner fat per dag som passerar Hormuz en ny kostnad och ett nytt hinder – men inget som i sig hotar dollarns dominans i systemet. Det stärker vår bild att draget främst handlar om politisk positionering och att sprida risker bort från västliga finansiella system.
För handlare i derivat (finansiella kontrakt som bygger på priset på en underliggande tillgång) är huvudpoängen att inte göra stora, ensidiga satsningar på en kollaps för USD eller en kraftig uppgång för CNY (valutakoder för USA-dollar respektive kinesisk yuan) enbart på den här nyheten. Fokuset de närmaste veckorna bör i stället vara att handla på den ökade osäkerheten. Att köpa kortsiktig volatilitet (förväntade prisrörelser) i valutapar som USD/CNH (dollar mot yuan på offshore-marknaden, dvs handeln utanför Fastlandskina) med hjälp av optioner kan vara ett rimligt sätt att positionera sig för en snabb rörelse åt något håll. Ett exempel är en straddle (en optionsstrategi där man köper både köpoption och säljoption med samma lösenpris och löptid för att tjäna på stora rörelser oavsett riktning).
Utvecklingen lägger också till ett nytt risklager direkt i energipriserna, som ofta reagerar starkt på spänningar i Mellanöstern. Avgiften fungerar som en ny “skatt” på en kritisk flaskhals, vilket höjer både kostnad och transportrisk. En mer taktisk ansats kan vara att köpa köpoptioner med kort löptid på Brent- eller WTI-terminer (standardiserade terminskontrakt på Nordsjöolja respektive amerikansk olja) för att skydda sig mot, eller försöka tjäna på, plötsliga prisuppgångar kopplade till hårdare efterlevnad eller störningar i sjöfarten i sundet.
