Den globala oljeproduktionen har fallit mer än vid någon oljekris de senaste 50 åren, till följd av blockaden av Hormuzsundet och attacker mot anläggningar för oljeproduktion och lastning i Persiska viken. IEA (Internationella energiorganet) bedömer att den dagliga produktionen av råolja har minskat med minst 10 miljoner fat sedan Iran-krigets start, cirka 12% av världens produktion.
Oljepriserna har stigit mindre än under 1970-talets oljeschocker. Det genomsnittliga oljepriset 1974 var 250% högre än 1973, och 1979 låg priset per fat råolja cirka 125% över föregående års genomsnitt. I år väntas priset som mest ligga 60% över fjolårets genomsnitt.
Energiintensitet och ekonomisk påverkan
Rika industriländer använder i dag mindre olja per producerad krona än för 50 år sedan. Det minskar tappet i köpkraft när priserna stiger. Under den första oljekrisen ökade Tysklands oljeräkning med 2,5% av BNP (bruttonationalprodukt) och Japans med nära 4%. En prisuppgång på 40 dollar per fat väntas nu höja oljeräkningen med 0,5–1% av BNP i de fyra länder som analyserats.
Utsikterna är fortsatt osäkra eftersom leveranskedjor (flöden av transporter och insatsvaror) kan störas och energiinfrastruktur (hamnar, rörledningar, terminaler och annan kritisk kapacitet) i Gulfregionen kan få långvariga skador.
När man ser tillbaka på analysen av Iran-kriget 2025 framgår att även en mycket stor störning i utbudet inte utlöste de prisrusningar som sågs på 1970-talet. Avancerade ekonomier har blivit mer motståndskraftiga genom lägre oljeintensitet och användning av strategiska reserver (statliga lager som kan släppas ut vid kris). Det förändrar synsättet: de gamla tumreglerna för handel i oljekriser kan vara föråldrade.
De kommande veckorna talar detta för att implicerad volatilitet (marknadens inprisade förväntan om framtida prisrörelser) i oljeoptioner kan vara strukturellt för hög vid geopolitiska skrämselhändelser. Krisen 2025 gav en prisuppgång på bara 60%, betydligt mindre än historiskt, vilket gjorde att många köpoptioner långt över marknadspris (”out-of-the-money”, alltså utan inneboende värde vid förfall) förföll värdelösa. Just nu ligger CBOE:s oljevolatilitetsindex OVX (ett index som speglar den förväntade svängningen i oljepriset baserat på optionspriser) nära 35, långt under toppen 2025 på över 80, vilket tyder på att marknaden gradvis tar in detta.
Räntor och positionering mellan tillgångsslag
Den mindre än väntade smällen mot BNP får också följder för räntederivat (kontrakt som används för att prissäkra eller spekulera i räntor). I slutet av 2025 prisade marknaden in kraftiga styrräntesänkningar som sedan inte fullt ut kom, eftersom den ekonomiska skadan blev begränsad. Det antyder att nästa energichock kan ge möjligheter att positionera sig mot alltför stora förväntningar om lägre räntor i Eurodollar- eller Fed Funds-terminer (terminskontrakt som speglar marknadens förväntningar på korta räntor i USA).
Samtidigt behöver man väga in risken för varaktiga skador på energiinfrastrukturen, vilket kan ge ett högre ”golv” för priserna. Rapporter från april 2026 visar att flera lastningsanläggningar i Persiska viken fortfarande går under kapaciteten före 2025, vilket håller kvar en riskpremie (extra pris för osäkerhet) i marknaden. Det gör att innehav av långlöpta oljeterminer eller köpoptioner kan vara en rimlig försäkring om reparationerna går långsamt.
När ekonomierna är mindre oljeintensiva blir så kallade relativvärdesaffärer relevanta (att jämföra två närliggande marknader och ta position för skillnaden). Under 2025 återhämtade sig terminer på konsumentrelaterade och teknikindex snabbare än sådana kopplade till tung industri eller transport. Mönstret antyder att vid energiosäkerhet kan en parhandel (en kombination där man köper en tillgång och säljer en annan) med lång position i ett teknikdominerat index och kort position i ett industridominerat index fungera väl.
