Marknaderna under 2026 har omprissatt räntebanorna för Bank of England och Europeiska centralbanken, och svängt från förväntade lättnader till utsikter om åtstramning i takt med att oljeanknutna inflationsrisker ökar. Ändå är volatiliteten på obligations-, valuta- och aktiemarknaderna fortsatt låg, och den bredare utvecklingen i riskfyllda tillgångar har hållit uppe. Divergensen pekar på en marknadsmiljö där makroutfallen formas av mer än den vanliga transmissionskanalen via penningpolitiken.
Ränteförväntningarna har varit särskilt instabila i den korta änden. I början av året prissatte marknaden två sänkningar från BoE, men det har slagit om till två höjningar – i takt med spotpriserna på olja och oron för andrahandseffekter av råvaruchocken. I ett läge med utbudschock framstår ”forward guidance” som mindre effektivt, samtidigt som kapitalkostnaden i allt högre grad påverkas av finans- och industripolitiska val samt av geopolitiken.
Frikoppling mellan räntevolatilitet och finansiellt marknadslugn
Vi ser en tydlig frikoppling mellan volatila ränteförväntningar och det överraskande lugnet i de bredare finansmarknaderna. Prognoserna för Bank of England och Europeiska centralbanken har svängt från sänkningar till höjningar, men VIX-index har ändå hållit sig envist lågt och stängt under 14 i tio raka handelsdagar. Det antyder att kapitalkostnaden påverkas mer av finanspolitiska och geopolitiska händelser än av centralbankernas signaler ensamma.
Den senaste uppgången i Brentolja till över 105 dollar per fat är den främsta anledningen till att centralbanker återigen talar tufft om inflationen. Det har direkt påverkat ränteprognoserna, där OIS-kontrakt nu prisar in 85 procents sannolikhet för en höjning med 25 punkter från Bank of England vid mötet den 18 juni. Det är en tydlig omsvängning från januari, då marknaden väntade sig två sänkningar i år.
Möjligheter i volatilitetshandel och regimskifte
Den här miljön skapar en tydlig möjlighet inom volatilitetshandel. Vi anser att handlare bör överväga strategier som köper räntevolatilitet, exempelvis via optioner på statsobligationsfutures, samtidigt som man säljer den låga volatilitet som syns i aktier. Den nuvarande spreaden mellan obligationsmarknadens volatilitet och VIX ligger på den högsta nivån på flera år, vilket pekar mot en möjlig korrigering där den bredare marknadsvolatiliteten kommer ikapp.
Givet att centralbankernas ”forward guidance” har blivit opålitlig i en värld av utbudschocker är rena riktade positioner riskfyllda. Vi använder därför optioner för att definiera risken och positionera oss för kraftiga rörelser åt båda håll. Exempelvis kan köp av straddles i centrala valutapar som EUR/GBP vara ett effektivt sätt att tjäna på osäkerheten kring nästa policybeslut.
Vi måste inse att statliga industripolitiska satsningar och ihållande geopolitiska spänningar nu styr ekonomin. Situationen påminner om 1970-talet, då energichocker gång på gång kullkastade ekonomiska prognoser och dämpade penningpolitikens effektivitet. De gamla spelböckerna för handel på räntecykler visar sig mindre effektiva i det här nya regimskeendet.
