BNP Paribas kopplar USA:s starkare tillväxt sedan 2022 till högre produktivitet (att varje arbetad timme ger mer output) snarare än kortsiktiga vinster från artificiell intelligens (AI, datorer som kan lösa uppgifter som normalt kräver mänsklig analys), efter att ekonomin hållit emot trots inflation, räntehöjningar och tullar. Banken väntar sig att kraften består in i 2026 och 2027, med produktivitetsförbättringar som fortsatt huvudmotor.
Efter en tillfällig pandemirelaterad “knuff” och en efterföljande korrigering ökade arbetsproduktiviteten per timme i snitt med 2,4% per år 2023–2025, jämfört med 1,3% under 2014–2019. På medellång sikt väntas AI förstärka den uppåtgående produktivitetstrenden, och förväntningar om AI-drivna effektivitetsvinster (att samma resurser räcker längre) beskrivs som ett stöd för den nuvarande investeringscykeln (en period då företag ökar sina investeringar). Rapporten uppger att amerikanska institutioner ser AI som en måttlig, stödjande faktor för långsiktig BNP-tillväxt (bruttonationalprodukt, värdet av allt som produceras i ekonomin).
Produktivitetslyft, uthållig uppgång och Fed-utsikter
Den fortsatta styrkan i USA:s ekonomi bedöms bottna i konkreta produktivitetslyft, inte i spekulation om AI. Det stöds av den senaste rapporten från Bureau of Labor Statistics (USA:s statistikmyndighet för arbetsmarknad) för Q1 2026, som visade produktivitet utanför jordbruket (”nonfarm”, ett standardmått som exkluderar jordbruk) i en årstakt på 2,1%, vilket stärker bilden av en varaktig förbättring. Detta tyder på att uppgången är mer uthållig än många tror.
Den stabila tillväxtbilden talar för att Federal Reserve (Fed, USA:s centralbank) kan avvakta de närmaste månaderna. Data från CME FedWatch (ett verktyg som utifrån terminspriser uppskattar marknadens sannolikheter för räntebeslut) indikerar nu under 10% sannolikhet för någon ränteförändring före fjärde kvartalet, vilket ger en mer förutsägbar räntemiljö. För handlare minskar det risken för plötsliga policyöverraskningar, och kan gynna strategier som tjänar på lägre ränteosäkerhet (mindre svängningar i förväntade räntor).
Marknadsstrategi, sektorrotation och utsikter för stark dollar
Mot den här bakgrunden bör fokus ligga på en fortsatt, stabil uppgång i amerikanska aktier snarare än en spekulativ topp. Även om tekniksektorn är starkt, talar breda produktivitetsvinster för sektorer som industri och sällanköpsvaror (consumer discretionary, bolag som säljer varor/tjänster man kan avstå vid sämre tider) som släpat efter. Exponering kan tas via köpoptioner (call options, rätten men inte skyldigheten att köpa till ett förutbestämt pris) på sektor-ETF:er (börshandlade fonder) som XLI, för att få del av en bredare konjunkturuppgång. Detta stöds av att vinsttillväxten hos bolag hänger med värderingarna (hur dyr marknaden är i relation till vinster).
Miljön med stabil tillväxt och en avvaktande Fed talar för fortsatt låg marknadsoro. VIX-index (”rädsloindex”, ett mått på förväntade börssvängningar) har handlats i ett lugnt intervall mellan 13 och 16, och bedömningen är att det kan bestå över sommaren. Det gör strategier som säljer optionspremie (att ta betalt för att utfärda optioner) mer intressanta, exempelvis covered calls (sälja köpoptioner mot aktier man redan äger) eller cash-secured puts (sälja säljoptioner med kontanter avsatta för ett eventuellt köp) i stabila storbolag.
Historiskt påminner läget om slutet av 1990-talet, då ett produktivitetslyft möjliggjorde stark tillväxt utan skenande inflation och drev en flerårig börsuppgång. Till skillnad från dotcom-eran (IT-bubblan) framstår dagens vinster som mer spridda i ekonomin. Därför kan breda index som S&P 500 (ett stort USA-index med 500 ledande bolag) vara mer attraktiva än att koncentrera sig till enbart snabbast stigande teknikaktier.
Styrkan relativt andra ekonomier kan hålla dollarn stark. Dollarindex, DXY (ett index som mäter dollarn mot en korg av stora valutor), ligger i en tydlig upptrend och har nyligen brutit över 107. Det kan motivera en lång dollar-position (att gynnas av en starkare dollar), exempelvis via terminskontrakt (futures, standardiserade avtal om köp/sälj i framtiden) eller optioner, särskilt mot valutor där centralbanker är inne i en mer offensiv räntesänkningsfas (snabbare sänkningar).
