En ekonom på BNP Paribas jämför uppgången i olje- och gaspriser kopplad till kriget i Iran med energichocken 2022 efter kriget i Ukraina. Artikeln frågar om liknande drivkrafter kan ge liknande utfall för inflation och tillväxt.
Den säger att inflationstrycket kan bli svagare än 2022 eftersom efterfrågan är trögare och utbudet mindre pressat. Det kan begränsa hur mycket högre energipriser slår igenom på priser i övrigt.
Överföring och tidsfördröjning
Texten lyfter att det finns tidsfördröjningar i hur prisrörelser sprider sig, vilket gör att effekterna kan ta tid både att synas och att klinga av. Läget bör följas noga när ekonomin anpassar sig.
Den säger också att centralbankerna drog lärdomar av inflationsperioden 2021–2023. De kan därför agera snabbare för att minska spridningseffekter, så kallade andrahandseffekter (när prisökningar i en del av ekonomin driver upp priser och löner i andra delar), samt en spiral mellan högre priser, inflationsförväntningar (vad hushåll och företag tror om framtida inflation) och löner.
Artikeln säger att man valt ut indikatorer för att följa effekter på aktivitet och priser i euroområdet, USA, olje- och gasmarknader samt tillväxtländer. Syftet är att bedöma hur nära dagens läge ligger 2022.
Varför den här chocken skiljer sig från 2022
Efter den senaste uppgången i oljepriset bedömer vi att den här energichocken inte blir en upprepning av inflationsspiralen 2022. Brentolja har stigit till nära 115 dollar per fat den senaste månaden på grund av konflikten i Iran, men de ekonomiska förutsättningarna skiljer sig tydligt. År 2022 gav en stark efterfrågan efter pandemin goda förutsättningar för hög inflation, vilket inte gäller i dag.
Svagare global efterfrågan är en huvudförklaring och bör dämpa hur mycket energikostnader slår igenom i underliggande priser, alltså priser rensade för mer svängiga delar som energi och livsmedel. Kinas senaste PMI för industrin (inköpschefsindex, en snabb temperaturmätare på läget i industrin) föll till 49,8, vilket signalerar en mindre nedgång, medan detaljhandelsförsäljningen i USA var oförändrad förra månaden. Det skiljer sig från den starka efterfrågan i början av 2022.
Det talar för att dagens optionspriser som antar ett varaktigt oljepris över 130 dollar, i linje med toppen 2022, kan vara för höga. Senaste amerikanska KPI-siffran (konsumentprisindex, måttet på inflation) stödjer en mer dämpad inflationsbild: inflationen steg till 3,1 procent men utan den kraftiga acceleration som syntes när den steg över 7 procent 2022. Handlare kan överväga strategier som bygger på att energipriserna får ett tak, till exempel att sälja köpoptioner långt över dagens pris på WTI- eller Brentterminer (terminer är avtal om köp eller försäljning till ett bestämt pris vid en framtida tidpunkt; optioner ger en rätt men inte en skyldighet).
Vi bedömer också att centralbankerna inte ligger steget efter den här gången. Federal Reserve och ECB har varit tydliga med att de agerar snabbt om inflationsförväntningarna riskerar att lossna från målet. Det innebär att den korta delen av räntekurvan (räntor med kort löptid) kan reagera snabbt, vilket gör det riskfyllt att räkna med långvarig passivitet.
Därför bör handlare vara försiktiga med att upprepa 2022 års strategi: köpa en bred korg råvaror och blanka obligationer (blanka betyder att man satsar på fallande pris). Ökad vaksamhet från centralbanker kan hålla tillbaka långsiktiga inflationsförväntningar, vilket kan göra inflationsswappar (derivat där parter byter fast mot rörlig inflation) dyra på dagens nivåer. Den stora skillnaden nu är att beslutsfattare agerar mer i förväg för att stoppa en löne–prisspiral innan den tar fart.
