Baker Hughes rapporterade att antalet aktiva oljeriggar i USA steg till 408.
Den förra siffran var 407, så totalen ökade med 1 rigg.
Riggräkningen signalerar stabilt utbud
Antalet aktiva oljeriggar har ökat marginellt till 408, alltså med bara en rigg. Den lilla förändringen tyder på att producenterna inte skyndar på att öka borrningen trots höga energipriser. Det signalerar fortsatt försiktighet med investeringar i den amerikanska skifferoljeindustrin (oljeutvinning ur täta bergarter med hjälp av avancerad borrning och spräckning), vilket minskar risken för en snabb ökning av utbudet.
Den här stabiliteten i borrningen stärker ett golv för oljepriset. WTI (West Texas Intermediate, en amerikansk referensolja) har legat över 90 dollar per fat. För optionshandlare (som köper och säljer kontrakt som ger rätt, men inte skyldighet, att köpa eller sälja till ett visst pris) innebär det att den förväntade prisrörligheten kan förbli låg, eftersom marknaden inte räknar med en stor utbudschock från USA. Det gör optioner relativt billigare för den som vill ta riktning på sommarefterfrågan.
Senast visade veckorapporten om lager från EIA (Energy Information Administration, en amerikansk myndighet som publicerar energistatistik) att lagren minskade med 2,1 miljoner fat, mer än analytikerna väntat. Tillsammans med en nästan oförändrad riggräkning pekar det mot en marknad där efterfrågan är något högre än den nya produktionen. Det stöder en positiv syn på terminskontrakt i råolja (avtal om köp eller försäljning vid ett framtida datum till ett bestämt pris).
Inför det kommande OPEC+-mötet (OPEC och samarbetande oljeproducerande länder) är huvudscenariot att nuvarande produktionskvoter förlängs. Med begränsat nytt utbud både från amerikansk skifferolja och OPEC+ ser prisbilden ut att vara sidledes till uppåt. Ett stramt utbud är den dominerande faktorn de närmaste veckorna.
Positionering för sommaruppgång
Mot den bakgrunden ser vi ett läge för så kallade call-spreadar (en optionsstrategi där man köper en köpoption och säljer en annan med högre lösenpris för att sänka kostnaden) i WTI-kontrakt för juli eller augusti, för att ta position inför en möjlig sommaruppgång. Strategin ger en tydlig risknivå och kan dra nytta av stark säsongsefterfrågan samtidigt som utbudet är begränsat. Den minimala ökningen i riggräkningen talar också för att risken för ett plötsligt prisfall är mindre.
