Baker Hughes rapporterade en ökning av antalet oljeriggar i USA, där totalen steg till 433. Det kan jämföras med 431 i föregående mätning, vilket pekar på en liten uppgång i borraktiviteten.
Förändringen innebär att antalet riggar ökar med två på veckobasis, enligt Baker Hughes senaste data. Riggräkningen följs nära som en kortsiktig indikator på uppströmsaktiviteten i den amerikanska oljesektorn.
Producentrespons och kortsiktiga marknadsfundamenta
Vi ser att antalet oljeriggar i USA har tickat upp till 433, en liten men ändå märkbar ökning. Det antyder att producenterna försiktigt reagerar på stabila oljepriser, som har hållit sig över 85 dollar per fat. Det signalerar ett långsamt och avvägt mått av förtroende för framtida borraktivitet.
Den här marginella ökningen i borrning är osannolik att påverka utbudet på kort sikt, vilket är viktigare för de närmaste terminskontrakten. Den senaste EIA-rapporten visade ett lagerfall i råolja på 2,5 miljoner fat, vilket stramar åt den aktuella marknaden. Vi följer sommarens efterfrågeprognoser noga, där AAA bedömer att efterfrågan blir den högsta på fem år.
Volatilitetspotential och handelsstrategier
De motstridiga signalerna mellan strama aktuella lager och potentialen för framtida produktionsökning skapar en gynnsam miljö för högre volatilitet. Vi anser att det gör köp av straddles eller strangles i WTI-kontrakt med närmaste förfall till en intressant strategi. Strategin gynnas av en tydlig prisrörelse i endera riktningen, vilket vi bedömer blir allt mer sannolikt.
Vi överväger att etablera kalenderspreadar, där vi säljer längre kontrakt såsom december 2026-terminen och samtidigt köper närliggande som augusti 2026. Positionen tjänar på att den främre delen av terminskurvan stärks relativt den bakre, ett mönster vi såg 2022 när borraktiviteten började återhämta sig. Även om förändringen i riggräkningen är liten, stödjer den den långsiktigt negativa sidan i denna spread.
