Reuters rapporterade att ECB överväger en höjning av minimireservkravet (MRR), möjligen i höst, vilket skulle flytta mer av bankernas reserver till en icke räntebärande kategori. Detta står i kontrast till medel placerade i inlåningsfaciliteten, som för närvarande ger 2,25%. ING bedömer att en fördubbling av MRR skulle minska ECB:s förluster med nära 4 miljarder euro per år, med större besparingar om styrräntorna stiger. Med överskottslikviditet på 2,2 biljoner euro kan den implicita engångsminskningen på 174 miljarder euro i överskottsreserver framstå som modest, men den kan föra förhållandena närmare en zon där finansieringsräntor blir mer reaktiva; marknadsprissättningen speglade detta när Euribor/OIS-spreadar steg marginellt efter rubrikerna.
Likviditetseffekten skulle bli ojämn i Eurosystemet. Italien, Spanien och Portugal har överskottslikviditet på cirka 3 till 6 gånger sina MRR, medan Frankrike och Tyskland ligger närmare 15 gånger, vilket antyder en stramare åtstramning i vissa jurisdiktioner. Fördelningen är också skev mellan banker: vissa institut som håller överskottslikviditet är inte de som bär de inlåningsvolymer som används för att beräkna MRR, medan mindre banker med oproportionerligt stora inlåningsbaser skulle möta högre krav. Den bredare policybanan förblir en förskjutning mot lägre överskottsreserver, större beroende av ECB:s likviditetsoperationer och att korta finansieringsräntor gradvis driver närmare MRO, understött av långfristiga operationer och en mindre obligationsportfölj.
ECB:s policyskifte och likviditetsimplikationer
Vi följer uppgifter om att Europeiska centralbanken kan höja den nivå av reserver som banker måste hålla, möjligen redan i höst. En sådan åtgärd skulle inte ge ränta till bankerna, vilket i praktiken stramar åt de finansiella villkoren och minskar överskottslikviditeten i systemet. Även om den totala minskningen framstår som liten i relation till 2,2 biljoner euro i överskottslikviditet, signalerar den en tydlig färdriktning från ECB.
Detta skifte talar för att vi bör räkna med högre kortsiktiga finansieringskostnader de kommande månaderna. Gapet mellan 3-månaders Euribor och den korta €STR-räntan över natten, ett nyckelmått på stress i banksystemet, har redan vidgats till 14 punkter från 10 punkter under föregående kvartal. Vi bedömer att derivatpositioner bör justeras för att dra nytta av att denna spread vidgas ytterligare när likviditeten blir knappare.
Marknadspåverkan, precedens och tradingstrategi
Historiskt har vi sett detta utspela sig tidigare, exempelvis under de accelererade återbetalningarna av ECB:s långfristiga lån (TLTRO) 2023, som dränerade likviditet och pressade upp penningmarknadsräntor. Under den perioden fördubblades Euribor–€STR-spreaden på några månader, vilket utgör ett tydligt prejudikat för vad vi kan vänta oss nu. Den historiken indikerar att även ett måttligt likviditetsuttag kan få oproportionerligt stor effekt på centrala finansieringsräntor.
Effekten blir inte likformig, vilket skapar möjligheter för relativvärdesaffärer. Vi noterar att banker i Italien och Spanien har betydligt mindre överskottslikviditet i relation till sina reservkrav jämfört med banker i Tyskland och Frankrike. Vi kan därför förvänta oss större finansieringspress i de perifera banksystemen, en syn som stöds av färsk data som visar en ökning på 3% i deras användning av ECB:s marginalutlåningsfaciliteter den senaste månaden.
Under de kommande veckorna bör vi positionera oss för detta skifte genom att fokusera på räntederivat med förfall i slutet av 2026 och början av 2027. Det innebär att ta positioner som gynnas av en högre Euribor-fixering, exempelvis genom att betala fast ränta i ränteswappar eller köpa Euribor-terminer för fjärde kvartalet. Dessa positioner utgår från att marknaden i dagsläget underskattar effekten av ECB:s förflyttning mot en mindre riklig likviditetsmiljö.
Börja handla nu — klicka här för att skapa ditt riktiga VT Markets-konto.
