Deutsche Banks analytiker sa att Brentolja låg kvar över 110 dollar per fat eftersom Hormuzsundet fortfarande var begränsat (en smal, strategisk sjöväg där en stor del av världens oljetransporter passerar). De kopplade detta till ett nära samband mellan oljepriser och globala obligationsräntor (räntan på statsobligationer).
Vid stängning föll Brent 0,73% till 111,28 dollar per fat efter kommentarer från president Trump. Priserna steg sedan svagt under större delen av nästa handelspass.
Marknadsprissättning och ränteförväntningar
De sa att det inte fanns en enskild utlösande faktor, men att marknaden började prisa in (räkna med) en högre sannolikhet för räntehöjningar på kort sikt. De tillade att inflationsförväntningarna föll, medan realräntor (ränta justerad för inflation) drev ränterörelserna.
De noterade att räntor rörde sig trots relativt stabila oljepriser, även om sambandet varit starkt mellan räntan på amerikanska statsobligationer (Treasuries) och oljepriset sedan Iran-konflikten började. De rapporterade också att europeiska naturgaspriser fortsatte stiga.
TTF-gas (europeiskt riktpris för naturgas på handelsplatsen Title Transfer Facility) steg för åttonde sessionen i rad, upp 3,12% till 51,82 euro per MWh (megawattimme), den högsta nivån sedan början av april. Data från euroområdet visade att handelsöverskottet föll till den lägsta nivån på nio månader i mars, i takt med högre oljepriser och ett större underskott mot Kina.
Vi såg förra året, under Iran-konflikten 2025, hur ett begränsat Hormuzsund höll Brent över 110 dollar per fat. Det skapade ett mycket nära samband mellan oljepriser och statsobligationsräntor, när marknaderna förberedde sig på räntehöjningar. Även när oljepriset stabiliserades på höga nivåer räckte den geopolitiska risken för att hålla uppe räntetrycket.
Konsekvenser för säkring och portföljrisk
I dag, 20 maj 2026, är dynamiken liknande men med annat fokus, när störningar i Röda havet fortsätter påverka den globala sjöfarten. Även om Brent handlas på en lägre nivå, 84 dollar per fat, har fraktkostnaderna skjutit i höjden. Drewry’s World Container Index (ett index som mäter priser för containerfrakt) visar att priserna från Shanghai till Rotterdam fortfarande är 195% högre än för ett år sedan. Det fortsatta trycket på leveranskedjor (flöden av varor från producent till kund) innebär att en upptrappning snabbt kan ge ett kraftigt lyft i energipriser, som 2025.
Lärdomen från blockeringen i Hormuz 2025 är att sådana lägen är svårförutsägbara och kan eskalera utan någon tydlig enskild händelse. Därför anser vi att handlare kan överväga lång löptid på köpoptioner (calloptioner: rätt att köpa till ett bestämt pris) på Brent som säkring mot en plötslig upptrappning i regionala spänningar. Implicit volatilitet (marknadens inbyggda förväntan om framtida prisrörelser) ligger under topparna från förra årets kris, vilket kan ge ett relativt rimligt skydd för portföljer.
Vi minns också hur amerikanska statsobligationsräntor följde oljepriset 2025, när realräntor steg på förväntningar om räntehöjningar. Även om det sambandet nyligen har försvagats är risken för en upprepning inte noll. Handlare kan titta på säljoptioner (putoptioner: rätt att sälja till ett bestämt pris) på terminskontrakt på amerikanska statsobligationer (Treasury note futures: standardiserade kontrakt för handel i framtida obligationspris) för att skydda mot ett snabbt börsfall i obligationer, om en ny oljechock skulle tvinga Federal Reserve (USA:s centralbank) att ändra sin räntebana.
I Europa påminner läget också om förra året, när stigande TTF-priser sammanföll med oljekrisen. Även om europeiska gaslager nu ligger på 68% (lagrad gas som kan användas vid avbrott) är euroområdets handelsbalans fortfarande mycket känslig för energikostnader. En varaktig uppgång i oljepriset, driven av logistikproblem (störningar i transporter och leveranser) och geopolitisk risk, skulle snabbt öka trycket på inflationen och ECB (Europeiska centralbanken).
