BoE:s MPC-ledamot Huw Pill sade att han inte väntar sig att så kallade andrahandseffekter på inflationen blir lika starka som 2022. Med andrahandseffekter menas att den första prisuppgången (till exempel dyrare energi) sprider sig vidare via beteenden – främst genom högre lönekrav och att företag fortsätter höja priser. Han sade att detta beror på hur hushåll, företag och fack agerar och på vad BoE gör härnäst.
Han sade att en svagare arbetsmarknad gör att andrahandseffekterna troligen blir mindre än 2022. Samtidigt sade han att det inte är uppenbart att arbetsmarknaden är lika ”slapp” som under oljeschockerna 2008 eller 2011, det vill säga att det då fanns tydligare överskott på arbetskraft.
Han sade att den senaste BNP-statistiken visar viss motståndskraft. Han varnade för att inflationsdynamiken riskerar att ”spåra ur”, vilket betyder att förväntningarna på inflation kan lossna från målet och bli svårare att få tillbaka.
Han sade att stramare finansiella villkor inte tar bort behovet för BoE att avgöra om räntan ska höjas. Med stramare finansiella villkor menas att det blivit dyrare eller svårare att låna, till exempel genom högre marknadsräntor, dyrare bolån och striktare kreditgivning. Han sade att en snabb men liten räntehöjning skulle vara fördelaktig.
Han sade att att vänta tills marknadstryck tvingar fram åtgärder blir svårare för BoE. Han sade att han inte kan säga om en höjning skulle bli tillfällig eller leda till en period där räntan ligger kvar på en ny nivå (en ”platå”).
Han sade att finanspolitiska förutsättningar och den globala situationen påverkar långfristiga marknadsräntor. Med finanspolitiska förutsättningar avses statens budgetläge och upplåningsbehov, som kan pressa upp räntor när staten lånar mer. Han sade att dessa faktorer även påverkar inflationsutsikterna.
Bank of England signalerar därmed att den föredrar en snabb men liten räntehöjning för att hålla inflationsförväntningarna i schack. Det är en tydlig signal om att marknaden bör förbereda sig på en höjning snarare förr än senare. Att agera innan marknaden tvingar fram beslut beskrivs som den mindre smärtsamma vägen.
Synen stärks av att den brittiska inflationen i april 2026 uppgick till 3,1 procent, fortsatt över målet på 2 procent. BoE har små marginaler om inflationsförväntningarna riskerar att tappa förankringen, som under turbulensen 2022. Det gör en förebyggande räntehöjning de kommande veckorna sannolik.
Samtidigt medger banken att arbetsmarknaden är svagare nu än för några år sedan. Nya siffror från ONS (brittiska statistikmyndigheten) visar att arbetslösheten steg till 4,5 procent under första kvartalet 2026. Den svagheten talar för lägre lönetryck och mindre andrahandseffekter än 2022, vilket motiverar en ”liten” höjning snarare än en kraftig.
Historiskt kom den snabba serien räntehöjningar under 2022–2023 som svar på inflation som till slut toppade över 11 procent. Dagens läge är skörare: BNP i Q1 2026 ökade med 0,2 procent. BoE vill undvika att upprepa tidigare misstag men begränsas av en svagare ekonomi.
För positionering innebär det att den korta delen av SONIA-kurvan kan behöva prissättas upp. SONIA-kurvan är marknadens prissättning av väntade brittiska korta räntor framåt i tiden, baserad på referensräntan SONIA (genomsnittlig ränta på lån över natt i pund). Det bör räknas med att minst en höjning på 25 räntepunkter (0,25 procentenheter) är fullt inprisad till nästa MPC-möte. Optionsstrategier som gynnas av en liten, näraliggande uppgång i korta räntor framstår som attraktiva.
På valutamarknaden kan denna mer åtstramande inriktning ge ett visst stöd för pundet. Det kan finnas potential i att köpa korta köpoptioner (rätt att köpa) på GBP mot euron och dollarn. Betoningen på en ”liten” åtgärd talar för att en kraftig uppgång i pundet är mindre sannolik, vilket gör strategier med tydliga vinstnivåer rimliga.
BoE är samtidigt tydlig med att den inte kan säga om en räntehöjning blir tillfällig eller början på en ny period med oförändrad ränta på en högre nivå. Denna osäkerhet, som beror på inkommande data, betyder att kommande löne- och prisstatistik blir avgörande. Tecken på varaktigt hög inflation talar för fler höjningar, medan fortsatt svaghet på arbetsmarknaden kan göra detta till en engångsåtgärd.
