Het amerikanska inflationsutfall lyfte dollarn och räntorna på amerikanska statsobligationer. Producentprisindex (PPI, ett mått på prisutvecklingen i producentledet) steg i april med 1,4 procent jämfört med månaden före och 6,0 procent jämfört med samma månad året innan, efter en oväntat hög ökning i konsumentprisindex (CPI, ett mått på prisutvecklingen för hushållens varukorg). Prisökningarna var breda och gällde både varor och tjänster.
Trots högre räntor var uppgången i DXY (dollarindex, som mäter dollarns värde mot en korg av andra stora valutor) begränsad. Det tyder på att marknaden redan har räknat in en stor del av inflationsrisken. Nästa datapunkter blir bland annat nya ansökningar om arbetslöshetsersättning (”initial jobless claims”, en veckosiffra som visar hur arbetsmarknaden utvecklas), import- och exportprisindex (priser i utrikeshandeln) samt detaljhandelsförsäljning (”retail sales”, ett mått på konsumtionen i butik).
Dollarn kan hålla emot vid nedgångar, men för en tydligare uppgång kan det krävas starkare USA-statistik, tydligare så kallade andrarundeeffekter (när högre priser börjar driva upp löner och andra kostnader och därmed förlänger inflationen), mer tydliga signaler från Federal Reserve (Fed, USA:s centralbank) om stramare politik, eller att riskviljan faller mer. Att oljepriset ligger kvar på höga nivåer lyfts fram som en faktor som kan hålla uppe inflationstrycket.
DXY sågs senast kring 98,50. Motstånd (nivåer där uppgång ofta bromsar) finns vid 98,70 och 99,00, medan stöd (nivåer där fall ofta bromsar) ligger nära 98,10 samt 97,50/60.
När både konsument- och producentpriser kom in högt i april bedöms dollarindex ha ett tydligt golv. Aprils CPI på 0,6 procent jämfört med månaden före och att den tioåriga statsobligationsräntan steg till 4,75 procent stärker bilden av att inflationstrycket består. Det gör att Fed förblir hökaktig, det vill säga mer inriktad på att bekämpa inflation med högre räntor, vilket minskar sannolikheten för en större dollarförsvagning på kort sikt.
Eftersom mycket av inflationsrisken redan verkar vara inprisad har dollarn svårt att ta sig över motståndet vid 99,00. Det talar för en sidledes marknad de kommande veckorna, snarare än kraftiga rörelser i en riktning. För handel med derivat (finansiella kontrakt som får sitt värde från en underliggande tillgång, som index) kan det gynna strategier som bygger på att sälja volatilitet, alltså att tjäna på att svängningarna blir mindre.
Nedgångar mot stöden vid 98,10 eller 97,50 kan ses som lägen att ta en försiktigt positiv position. En möjlighet är att köpa en ”call spread” (en optionsstrategi där man köper en köpoption och samtidigt säljer en annan köpoption på en högre nivå, för att begränsa kostnad och risk) för att positionera sig för en rekyl upp utan att behöva ett stort utbrott. Risken blir då tydligt avgränsad om stödet inte håller.
Samtidigt gör dollarns svårighet att bygga vidare på uppgångar, särskilt när detaljhandelsförsäljningen i april missade förväntningarna med en ökning på 0,2 procent, att området 98,70–99,00 kan ses som en nivå för mer negativa positioner. Att köpa säljoptioner eller en ”put spread” (en optionsstrategi där man köper en säljoption och samtidigt säljer en annan på en lägre nivå, för att sänka kostnad och avgränsa risk) när DXY närmar sig taket kan ge möjlighet att tjäna på en rörelse tillbaka ned inom intervallet. Detta utgår från att motståndet fortsätter att stoppa dollarn på kort sikt.
