MUFG uppgav att Brentoljan föll under 80 dollar per fat, för första gången sedan den 3 mars, efter att oljepriserna backat kraftigt. På ungefär en månad har råoljan fallit 30% från en intradagstopp den 18 maj, en rörelse som banken beskrev som att den minskar de upplevda inflationsriskerna på kort sikt kopplade till energi och förändrar hur bredare inflationstryck bedöms, samtidigt som Federal Reserve behåller en generellt hökaktig policyhållning och prognoser.
Marknadsprissättningen har varit mer försiktig än vad omfattningen av oljerörelsen kan antyda. Sedan råoljan föll nära 30% har den amerikanska tvååriga statsobligationsräntan varit i stort sett oförändrad, vilket tyder på begränsad vilja att omprissätta räntebanan inför en nära förestående händelserisk. Artikeln beskrev också oljeprisfallet som något som delvis motverkar en fortsatt kraftig uppgång i aktier samt tre månader av starkare än väntade NFPR-rapporter (non-farm payrolls), snarare än att driva en genomgripande förändring i risksentimentet.
Oljeledd disinflation och utsikter för penningpolitiken
Med Brentoljan stabiliserad kring 78,50 dollar per fat ser vi det skarpa prisfallet på 30% som en förändring i grunden av inflationsutsikterna för de kommande månaderna. Den senaste KPI-rapporten för maj bekräftade detta, med en nedgång till 2,9% i årstakt, till stor del på grund av energi-komponentens fall. Detta ger Federal Reserve ett betydande manöverutrymme, även när de håller en tuff retorik.
Efter Feds beslut i går kväll att lämna räntan oförändrad samtidigt som man signalerade en hökaktig slagsida, anser vi att marknaden undervärderar möjligheten till en mer duvaktig inriktning senare i år. Den tvååriga Treasury-räntan har knappt rört sig, vilket tyder på att handlare fortfarande väger starka aktiemarknader mot denna nya disinflationära kraft från energi. Det skapar en möjlighet för oss i räntederivat, eftersom Fed nu har mindre skäl att jaga inflationen med aggressiva höjningar.
Marknadsvolatilitet, positionering i avkastningskurvan och energistrategier
Givet denna miljö menar vi att den implicita volatiliteten är för högt prissatt i vissa segment. VIX har redan fallit till en 14-månaderslägsta nivå på 12,5, och vi räknar med att volatiliteten i räntefutures pressas ytterligare när det omedelbara hotet om en energidriven inflationsspik har försvunnit. Vi tittar på att sälja volatilitet, exempelvis via korta strangles i SOFR-terminer, i förhoppning om en mer förutsägbar och intervallbunden räntemiljö under sommaren.
Historiskt har perioder med kraftiga oljeprisnedgångar, som 2014–2016, ofta lett till en flackare avkastningskurva när förväntningarna om nära förestående räntehöjningar avtar. Vi positionerar oss för en liknande dynamik genom spreadaffärer som gynnas av en flackning mellan 2- och 10-åriga Treasury-terminer. Detta uttrycker vår syn att även om Fed kanske inte sänker räntan snart, har argumenten för ytterligare aggressiv åtstramning försvagats avsevärt.
På energimarknaderna visar förra veckans EIA-rapport, med en oväntad lageruppbyggnad på 2,1 miljoner fat, att balansläget mellan utbud och efterfrågan fortsatt är löst. Vi räknar inte med en snabb rekyl i oljepriset, vilket gör intervallstrategier mer attraktiva än rena riktningsbet. Vi överväger att sälja covered calls mot långa positioner i energi-ETF:er för att generera löpande intäkter medan marknaden smälter denna nya, lägre prisnivå.
