WTI-terminer på NYMEX föll mer än 4% till omkring 79,50 dollar i europeisk handel efter att Donald Trump sagt att Hormuzsundet skulle öppnas igen och att USA:s marina blockad skulle hävas, efter ett samförståndsavtal med Iran som väntas undertecknas den 19 juni i Schweiz. Sundet står för nära 20% av den globala energiförsörjningen, och iranska medier uppgav att återöppningen skulle ske inom 30 dagar enligt iranska arrangemang, medan Seatrade Maritime News rapporterade att blockaden också skulle lyftas inom 30 dagar.
Tekniskt sett låg WTI fortsatt under sitt 20-dagars EMA på 89,44 dollar, med RSI på 34,84. Om nedgången fortsätter angavs nästa nivåer som botten den 17 april vid 78,88 dollar, därefter botten den 10 mars vid 75,95 dollar, med ytterligare stöd vid 70,00 dollar och toppen den 27 februari vid 67,74 dollar. Prisdrivare som nämndes inkluderade utbud och efterfrågan, politisk instabilitet och sanktioner, USA-dollarn samt OPEC:s kvotbeslut för organisationens 12 medlemsländer; lagerdata från API och EIA kan också påverka priserna, där deras rapporter typiskt ligger inom 1% från varandra i 75% av fallen.
Effekten av USA–Iran-avtalet på oljepriserna
Baserat på beskedet om ett USA–Iran-avtal ser vi den omedelbara riktningen för oljepriserna som nedåt. Återöppningen av Hormuzsundet, en flaskhals för nära 21 miljoner fat olja per dag, dämpar i grunden de globala utbudsfarhågor som har hållit priserna uppe. Den initiala nedgången på 4% under 80 dollar är sannolikt början på en större nedrörelse när marknaden avvecklar sin betydande geopolitiska riskpremie.
För de kommande veckorna bedömer vi att säljoptioner (put) är det mest direkta sättet att dra nytta av detta negativa momentum. Vi tittar på lösenpriser som siktar mot nivåerna 75 och 70 dollar, vilket sammanfaller med viktiga tekniska stödzoner. Den implicita volatiliteten har stigit kraftigt på nyheten, vilket gör optioner till ett effektivt verktyg för att uttrycka en tydlig riktad syn på WTI-olja.
Risker, volatilitet och historiska paralleller
Nyheten förstärks av färsk lagerstatistik, eftersom den senaste EIA-rapporten den 10 juni visade en oväntad lageruppbyggnad på 2,1 miljoner fat, vilket antyder en viss försvagning i efterfrågan. Allt fokus riktas nu mot onsdagens rapport för att bekräfta denna trend, vilket kan påskynda prisfallet. Vi ser betydande nedsiderisk om lagren fortsätter att stiga mot förväntningarna.
Samtidigt krävs försiktighet, eftersom den faktiska implementeringen av avtalet uppges ske ”inom 30 dagar” och de slutliga villkoren undertecknas först den 19 juni. Minsta tecken på försening eller ett mindre långtgående avtal kan utlösa en kraftig rekyldriven uppgång när blankningar täcks. Rapporter om skadad energiinfrastruktur är en relevant riskfaktor som kan dämpa den faktiska återkomsten av utbud till marknaden.
Historiskt kan man blicka tillbaka på JCPOA-avtalet 2015, varefter oljepriserna trendade ned i flera månader när marknaden prisade in en gradvis återkomst av över 1 miljon fat per dag av iransk olja. Även om det prejudikatet talar för fortsatt svaghet noterar vi att dagens marknad har mindre ledig produktionskapacitet än 2015. Det kan sätta ett golv för priserna högre än nivåerna före kriget, möjligen kring 70 dollar.
Den betydande osäkerheten kring tidslinjen och den faktiska volymen olja som återvänder skapar en miljö med hög volatilitet. För den som är osäker på riktning men övertygad om stora prisrörelser kan optionsstrategier som långa straddles vara effektiva. Vi räknar med att oljevolatilitetsindexet förblir förhöjt när marknaden under den kommande månaden smälter detaljerna i detta avtal.
