USA:s finansdepartement (Treasury) sanktionerade på onsdagen Persian Gulf Strait Authority, en organisation som Iran skapat för att hantera ansökningar om passage genom Hormuzsundet – en rutt som transporterar omkring en femtedel av världens oljeförsörjning. Finansdepartementet varnade för att aktörer som samarbetar med organisationen kan ge stöd till, och få tjänster av, Irans revolutionsgarde (IRGC, en militär elitstyrka med stor ekonomisk och säkerhetspolitisk roll) och därmed riskera sanktioner. Iran stängde sundet efter att USA och Israel inlett krig mot Iran den 28 februari, och organisationen publicerade förra veckan en karta som på nytt understryker Teherans anspråk över ett stort vattenområde kring den strategiska flaskhalsen.
Oljepriserna steg efter åtgärderna. WTI ökade 1,6 procent till cirka 89,80 dollar. WTI (West Texas Intermediate) är ett amerikanskt riktmärke för lätt råolja med låg svavelhalt (”söt” olja, vilket betyder lägre svavel och enklare raffinering). Den handlas med leverans via Cushing i Oklahoma (en central knutpunkt för lagring och rörledningar). Priset påverkas av utbud och efterfrågan, men också av sanktioner och konflikter som stör flöden.
Dollarrörelser spelar roll eftersom olja prissätts i amerikanska dollar. Lagerstatistik kan också flytta marknaden: American Petroleum Institute (API, branschorgan som publicerar veckosiffror baserade på rapporter från företag) och Energy Information Agency (EIA, amerikansk myndighet som publicerar officiell energistatistik) kan förändra förväntningarna. Deras siffror ligger ofta nära varandra – inom 1 procent i 75 procent av fallen. Opecs produktionspolitik (en kartell av 12 oljeproducerande länder som samordnar produktion) och Opec+ (Opec plus ytterligare tio oljeproducerande länder utanför Opec, bland annat Ryssland, som samarbetar om produktion) kan också påverka priset.
Skärpta sanktioner och högre prisrörelser
De amerikanska sanktionerna mot den nya iranska organisationen bidrar till högre oljepriser, där WTI nu ligger nära 90 dollar per fat. Bedömningen är att detta ökar osäkerheten snarare än att skapa en snabb väg mot nedtrappning. Den förväntade prisrörligheten i optioner på olja (”implied volatility”, ett marknadsmått som visar hur stora prisrörelser investerare räknar med) har stigit kraftigt, mätt via OVX-index (ett index som följer den förväntade volatiliteten i oljeoptioner), och ligger nära de högsta nivåerna på 52 veckor – ett tecken på marknadens oro.
Utbudschock och handelsstrategier i konflikt
Kärnfrågan är fortsatt stängningen av Hormuzsundet, som nu pågått i tre månader sedan kriget började den 28 februari. Historiskt har omkring 21 miljoner fat per dag av sjötransporterad olja passerat genom sundet. Ny EIA-data visar att de globala lagren minskar betydligt snabbare än väntat. Denna utbudschock (ett plötsligt bortfall av tillgängligt utbud) är den viktigaste orsaken till att priserna hålls uppe och tyder på att marknaden har ett tydligt ”golv” – en nivå där priset får starkt stöd.
Handlare rekommenderas att använda optioner (kontrakt som ger rätt, men inte skyldighet, att köpa eller sälja till ett i förväg bestämt pris) för att hantera den extrema osäkerheten de kommande veckorna. Möjligheten till antingen en kraftig militär upptrappning eller ett snabbt eldupphör skapar ett ”antingen-eller”-läge för oljepriset. Att köpa köpoptioner (call, rätt att köpa) kan ge exponering mot ett lyft mot 100 dollar, medan säljoptioner (put, rätt att sälja) kan skydda mot ett snabbt prisfall om nyheter pekar mot ett genombrott.
Tidigare konflikter i Persiska viken ger en fingervisning om vad som kan vänta. Under Tankerkriget på 1980-talet och Gulfkriget 1990 präglades oljemarknaden av långa perioder med mycket stora prisrörelser. Bedömningen är att mönstret kan upprepas, vilket innebär att strategin bör fokusera på att hantera hög volatilitet (stora och snabba svängningar) snarare än att försöka pricka en exakt prisriktning.
