Thomas Barkin, chef för Federal Reserve Bank of Richmond, sade att det inte är rätt läge för tydliga besked i förväg om penningpolitiken (”forward guidance”, alltså att centralbanken i förväg försöker styra marknadens förväntningar om räntan). Orsaken är osäkerhet kring inflationen, jobben i USA och de långsiktiga effekterna av artificiell intelligens (AI, datorprogram som kan utföra uppgifter som annars kräver mänsklig intelligens) på arbetsmarknaden. Han sade att han ser risker åt båda håll i Fed:s uppdrag (”mandate”, alltså målen om stabila priser/inflation och hög sysselsättning) och att han inte vill fokusera mest på vare sig inflation eller sysselsättning.
Barkin sade att den senaste jobbtillväxten är uppmuntrande, men att AI kan leda till jobbförluster. Han tillade att arbetsgivare utanför mjukvarusektorn ännu inte minskar personalstyrkan på grund av AI, och att det är svårt att dra tydliga slutsatser om AI:s effekter på kort och lång sikt.
Fed:s tvekan gör marknaden mer styrd av statistik
Han sade att mer långsiktiga inflationsförväntningar, mätta via obligationsmarknaden (alltså vad prissättningen i obligationer antyder om framtida inflation), inte verkar ha rusat i väg, och att obligationsräntorna ligger på rimliga nivåer. Han ifrågasatte också om utbud och efterfrågan på den långfristiga marknaden för amerikanska statsobligationer (Treasuries, alltså USA:s statspapper) har förändrats på grund av den stora mängden ny statsskuld som ges ut.
Barkin sade att företag är mindre säkra på att de kan höja priserna mot konsument för att kompensera för kostnadsökningar. Han sade också att han talade med Kevin Warsh på tisdagen för att lära känna honom.
Vi ser en fortsatt ovilja att ge tydliga besked i förväg, vilket gör att handlare tvingas reagera på ny statistik i stället för signaler från centralbanken. Går vi tillbaka till 2025 års data såg vi att Fed efter en serie räntesänkningar gick mot en mer neutral hållning (alltså varken tydligt åtstramande eller tydligt stimulerande), vilket skiljer sig från dagens obeslutsamhet. Det talar för en marknad som på kort sikt drivs mer av ekonomiska rapporter än av centralbankens prognoser.
Med den här osäkerheten framstår det som klokt att positionera sig för större svängningar (”köpa volatilitet”, alltså betala för instrument som tjänar på att marknaden rör sig mycket). VIX (ett index som speglar marknadens förväntade svängningar i USA-aktiemarknaden, ofta kallat ”skräckindex”) ligger nu kring relativt låga 16,5, vilket inte verkar spegla risken för kraftiga reaktioner på kommande jobb- och inflationssiffror. Vi anser att köp av köpoptioner på VIX (”calls”, rätt att köpa till ett visst pris) eller en ”straddle” (en optionsstrategi där man köper både köp- och säljoption för att tjäna på stora rörelser oavsett riktning) på större index inför dessa datapunkter kan vara gynnsamt.
Positionering för ränte- och makroöverraskningar
Långfristiga obligationsräntor verkar ligga i ett rimligt intervall, vilket talar för strategier som tjänar på att räntan rör sig inom ett spann (”range-bound”, alltså att den varken stiger eller faller kraftigt). När räntan på den amerikanska tioåriga statsobligationen (10-åringen) legat nära 4,35 procent den senaste månaden kan det ge möjlighet att skapa löpande intäkter genom att sälja optioner som ligger långt från dagens pris (”far out of the money”, alltså optioner som kräver en stor prisrörelse för att få värde) på terminskontrakt för statsobligationer (Treasury futures, standardiserade kontrakt om framtida köp/försäljning). Det gäller särskilt eftersom det finns frågor om den stora och uthålliga utgivningen av amerikansk statsskuld har förändrat marknadens balans.
Vi tar också oron för möjliga AI-drivna jobbförluster på allvar som en sällsynt men allvarlig risk (”tail risk”, alltså låg sannolikhet men stor påverkan). Arbetslösheten steg till 4,1 procent förra månaden, och vi ser köp av billiga, långlöpta säljoptioner som ligger långt från dagens kurs (”long-dated out-of-the-money puts”, alltså försäkring som ger skydd vid ett större fall) på börshandlade fonder (ETF:er, fonder som handlas som aktier) inom industri- eller transportsektorn som en nödvändig säkring. Det ger skydd om berättelsen om arbetsmarknaden snabbt skulle försämras och överraska marknadens huvudscenario.
På andra sidan av Fed:s uppdrag är observationen att företag är mindre säkra på sin prissättningsförmåga viktig. Det antyder att även om den totala inflationen (”headline inflation”, alltså inflation enligt det breda måttet inklusive exempelvis energi och mat) har fallit till 2,9 procent kan en oväntad uppgång på grund av störningar i utbudet (”supply shocks”, alltså plötsliga störningar som gör varor dyrare eller svårare att få tag på) överraska marknaden. Vi anser att viss exponering mot inflationsskyddade tillgångar (tillgångar som stiger i värde när inflationen ökar) eller köpoptioner på råvaru-ETF:er (optioner som ger rätt att köpa och som gynnas om råvarupriser stiger) fortsatt är ett relativt billigt sätt att skydda sig mot den risken.
