Euron och pundet har båda fallit cirka 0,9% mot USA-dollarn sedan den 13 maj. Rörelserna har kopplats till svängningar i olje- och gaspriser samt förändringar i obligationsräntor (avkastningen investerare får på statsobligationer).
Amerikanska statsobligationsräntor har stigit snabbare än statsobligationsräntorna i euroområdet. Samtidigt har marknadens förväntningar på Europeiska centralbanken (ECB) varit mer stabila, vilket har ökat ränteskillnaden och gett kortsiktig press nedåt på euron mot dollarn.
Förändrade ränteförväntningar
Marknadens förväntningar på USA:s penningpolitik (hur centralbanken styr ekonomin via räntor och likviditet) har också förändrats. Marknaden räknar inte längre med att Federal Reserve (Fed) sänker styrräntan i år eller nästa år, och prissättningen indikerar 18 räntepunkter (0,18 procentenheter) för en möjligt räntehöjning till årets slut.
Utvecklingen i Mellanöstern fortsätter att påverka energimarknaderna och därmed obligationsmarknaden och ränteutsikterna. Det har bidragit till den senaste tidens svaghet i både euron och pundet mot dollarn.
Om vi blickar tillbaka till samma period 2025 pressades euron när amerikanska obligationsräntor steg snabbare än räntorna i euroområdet. Marknaden började till och med prisa in en räntehöjning från Fed, medan ECB:s utsikter var stabila. Skillnaden, förstärkt av oro för energipriser, skapade tydlig nedåtpress på valutaparet EUR/USD (euron mot dollarn).
I dag är ränteskillnaden fortfarande en huvudfaktor, men läget förändras. Den amerikanska tioåringen ger runt 4,6% medan den tyska tioåriga statsobligationen Bund ligger nära 2,7%, vilket gör dollarn attraktiv. Men när EUR/USD handlas kring 1,07 syns tecken på att fjolårets snabba dollarförstärkning tappar kraft.
Handelsimplikationer för EUR/USD
Den senaste inflationsstatistiken gör bilden extra intressant de kommande veckorna. Medan amerikansk KPI (konsumentprisindex, ett inflationsmått) har kylts ned något till 3,1% ligger euroområdets HIKP (harmoniserat konsumentprisindex, EU:s jämförbara inflationsmått) kvar högt på 2,8%. Det har lett till mer hökaktiga uttalanden (signal om stramare politik och högre räntor) från ECB-tjänstemän. Det är en tydlig förändring jämfört med fjolårets försiktigare linje och talar för att skillnaden i räntepolitik kan minska.
För den som handlar optioner (kontrakt som ger rätt, men inte skyldighet, att köpa eller sälja till ett visst pris) kan det vara läge att överväga köpoptioner på EUR/USD (call, rätt att köpa) med lösenpris runt 1,09 för nästa kvartal. Om marknaden börjar prisa in en mer offensiv ECB relativt Fed ger sådana positioner hävstång (större effekt på avkastningen, både upp och ned) vid en euroåterhämtning. Den implicita volatiliteten (marknadens inprisade förväntade svängningar) är fortsatt måttlig, vilket håller kostnaden för strategin nere.
Det kan också finnas möjligheter i ränteterminer (terminskontrakt kopplade till räntor/obligationer) för att handla på själva ränteskillnaden. En strategi där man går lång tyska Bund-terminer (tjänar på stigande obligationspriser och fallande räntor) och samtidigt kortar amerikanska 10-åriga T-Note-terminer (tjänar på fallande priser och stigande räntor) skulle gynnas om räntorna i euroområdet faller långsammare eller stiger snabbare än de amerikanska. Det är ett direkt sätt att positionera sig för en minskande skillnad i räntepolitik mellan centralbankerna.
Historiskt syntes en liknande stark trend 2014–2015 när ECB:s lättnader (räntesänkningar och stödköp) skilde sig kraftigt från Feds åtstramning (högre räntor), vilket gav en stor rörelse i euron. Det nuvarande läget antyder att vi kan närma oss en vändpunkt jämfört med den trend som tog fart 2025. Att följa centralbankstal de närmaste veckorna blir viktigt för tajmningen av sådana positioner.
