Malaysia har låtit priset på RON 95-bensin, som främst används av hushåll, ligga kvar. Det begränsar statens kostnad för bränslesubventioner (statligt stöd som håller priset nere) till cirka 0,2 procent av BNP (landets totala produktion) om råoljan håller sig under 100 dollar per fat under året.
Den extra subventionskostnaden sedan konflikten i Mellanöstern väntas stanna inom det spannet om genomsnittligt oljepris inte passerar 100 dollar. En fortsatt försvagning av valutan mot USA-dollarn skulle öka subventionskostnaderna.
Beräknade subventionskostnader är 0,2 procent av BNP i Malaysia och 0,6 procent av BNP i Indonesien, givet att valutorna ligger kvar på nuvarande nivåer. Beräkningarna är känsliga för oljepris och växelkurs (hur mycket valutan är värd mot andra valutor).
De länder som bedöms mest utsatta är de med höga räntekostnader, som Indien. Utsattheten hänger också ihop med kortare löptider på skulder (snabbare behov av att låna om), större andel statsskuld som ägs av utländska investerare i Indonesien och Malaysia, samt större andel skuld i utländsk valuta i Indonesien (vilket blir dyrare om den egna valutan försvagas).
I Malaysia uppgår statsskulden till 65,3 procent av BNP, där 21,1 procent av skulden ägs av utländska investerare. Långa löptider (skulder som ska betalas tillbaka långt fram i tiden) och en välutvecklad inhemsk kapitalmarknad (möjlighet att låna i hemlandet) anges som faktorer som minskar känsligheten för globala ränterörelser.
Vi bedömer Malaysias offentliga finanser som stabila under förutsättning att den styrda subventionen för RON 95 består. Stabiliteten bygger på att råoljan inte passerar den kritiska nivån 100 dollar per fat. När Brentolja (en global referens för oljepris) nyligen varit uppe vid 96 dollar på oro för utbudet pressas den gränsen.
Den malaysiska ringgiten är den viktigaste indikatorn att följa för tecken på statsfinansiell press. Valutan har legat stabilt kring 4,75 mot dollarn, men vi påminner om dess känslighet under råvaruprissvängningarna 2025. Att köpa USD/MYR-köpoptioner långt över dagens kurs (optioner som ger rätt, men inte skyldighet, att köpa dollar till en högre kurs än dagens; ”billig försäkring” om dollarn stiger) är ett sätt att positionera sig för ett eventuellt ryck upp om oljepriset stiger mer.
Även om långa löptider ger en buffert är den cirka 20,5-procentiga utländska ägarandelen fortsatt en tydlig svaghet. Vi har sett en mindre nedgång i utländskt ägande i år, vilket tyder på viss känslighet för globala ränterörelser. Ov väntat mer åtstramande signaler från USA:s centralbank Federal Reserve (”mer hökaktigt”, alltså fokus på högre räntor för att pressa inflationen) kan driva upp avkastningskraven (räntan investerare kräver) på malaysiska statsobligationer, MGS (statspapper i Malaysia).
Relativt sett framstår Malaysia som mer skyddat än flera grannländer. Indonesien har högre subventionskostnader och större exponering mot skuld i utländsk valuta. En så kallad parhandel (tvåposition: köpa en tillgång och sälja en annan för att minska marknadsrisken), där man köper ringgiten och samtidigt säljer den indonesiska rupian, kan fungera som skydd mot bredare risker i tillväxtmarknader (länder med snabbare tillväxt men ofta större finansiella svängningar).
