BNP Paribas bedömer Indonesiens finanser efter att regeringen infört ett tak på bränslepriser och höjt subventionerna. Banken skriver att om Brentolja i genomsnitt ligger på 92–100 dollar per fat under 2026 kan subventionskostnaderna nå cirka 0,6 procent av BNP (bruttonationalprodukten, alltså värdet av all produktion i landet).
Banken jämför detta med Malaysia, där den uppskattar kostnaderna till 0,2 procent av BNP, givet att valutorna ligger nära dagens nivåer. Den noterar att en ytterligare försvagning mot USA-dollarn skulle höja subventionskostnaderna.
BNP Paribas uppger att Indonesiens budgetunderskott kan överstiga den gräns på 3 procent av BNP som parlamentet satt för 2026, om inte andra utgifter minskar. Den tillägger att Indonesiens inhemska marknad inte är tillräckligt stor för att täcka statens finansieringsbehov om de globala finansieringsvillkoren stramas åt.
Analysen beskriver Indonesiens statsskuld som 40,5 procent av BNP. Den säger också att skuldsammansättningen är den mest sårbara bland de granskade länderna och är känslig för högre långräntor i USA (räntor på lån med lång löptid, till exempel 10 år).
Vi ser ökande press på Indonesiens offentliga finanser när Brentolja nu handlas runt 98 dollar per fat, vilket placerar landet i det högkostnadsscenario vi väntade oss. Tillsammans med att USA:s 10-årsränta (räntan på amerikanska statsobligationer med 10 års löptid, en global referensränta) ligger kvar nära 4,75 procent skapar det en svår miljö för ett land som är beroende av utländsk finansiering. Regeringens beslut att behålla bränslesubventioner gör att budgetunderskottet nu riskerar att bryta mot den lagstadgade gränsen på 3 procent av BNP redan i år.
Den direkta pressen på indonesiska rupien blir tydligare, där valutan nyligen testat 16 500 per USA-dollar. Vi ser tecken på oro bland utländska investerare, då nettoutflöden (mer försäljningar än köp) ur indonesiska statsobligationer har nått över 1,2 miljarder dollar sedan början av april. Handlare i derivat (finansiella kontrakt vars värde följer en annan tillgång, som valuta eller ränta) bör överväga att positionera sig för en svagare rupie, exempelvis genom att köpa köpoptioner på USD/IDR (rätten att köpa dollar mot rupie till ett bestämt pris) eller via NDF-kontrakt (terminer i valuta som avräknas kontant i stället för genom leverans av valutan) för de kommande månaderna.
Denna budgetpress och valutasvaghet kan tvinga Bank Indonesia att agera tidigare än väntat, trots räntesänkningarna i slutet av 2025. För att försvara valutan och hålla statsobligationer attraktiva kan en räntehöjning bli aktuell inom de närmaste veckorna. Att positionera sig för högre korta räntor via ränteswappar (avtal där parter byter räntebetalningar, ofta fast mot rörlig ränta) kan därför vara ett försiktigt drag.
Den upplevda kreditrisken (marknadens syn på risken att staten inte kan betala) i Indonesien stiger också, givet den sårbara skuldsammansättningen. Kostnaden för att försäkra sig mot en betalningsinställelse, mätt med CDS (kreditförsäkringar som ger ersättning om en låntagare inte kan betala), har ökat med 15 räntepunkter (0,15 procentenheter) bara den senaste månaden. Att köpa femåriga CDS-kontrakt ger ett direkt sätt att skydda sig mot, eller tjäna på, en fortsatt försämring i investerarnas riskvilja.
Den ökade osäkerheten driver också upp marknadens svängningar, i tydlig kontrast mot förra årets lugn. Implicit volatilitet (marknadens inprisade förväntan om framtida svängningar) i USD/IDR-optioner har stigit, vilket tyder på att marknaden räknar med större rörelser. Handlare kan använda optionsstrategier som straddle (köp av både köp- och säljoption med samma lösenpris för att tjäna på en stor rörelse oavsett riktning) för att dra nytta av en kraftig förändring i växelkursen.
