WTI föll 2,49% på fredagen till 92,47 dollar och såg ut att gå mot en veckonedgång på mer än 7,39%. Rörelsen kom efter spekulationer om ett USA–Iran-avtal och fokus på Hormuzsundet.
Marknaden följde uppgifter om att USA och Iran utväxlade eld under natten, samtidigt som Washington inväntade Teherans svar på ett 14-punktsmemorandum. Reuters skrev att handeln styrdes av krigsrubriker och möjligheten att Hormuzsundet åter öppnas.
Marknadsdrivare och prisrörelser
Baker Hughes uppgav att amerikanska bolag ökade antalet borriggar för olja och gas för tredje veckan i rad. Totalt steg antalet med en till 548, men var 30 riggar, eller 5%, lägre än för ett år sedan. (En borrigg är en anläggning som används för att borra efter olja och gas; antalet riggar ses ofta som en tidig signal om framtida produktion.)
Amerikansk statistik visade att antalet nya jobb utanför jordbrukssektorn (Nonfarm Payrolls, ett mått på jobbtillväxt) i april ökade med 115 000, jämfört med väntade 62 000. University of Michigans konsumentförtroende (en enkät som mäter hushållens syn på ekonomin) föll i maj till den lägsta nivån som uppmätts, samtidigt som oron för höga bensinpriser ökade.
Tekniskt låg WTI kvar över en klunga av enkla glidande medelvärden (simple moving average, ett genomsnitt av tidigare prisnivåer som ofta används för att hitta stöd och motstånd) nära 91,98 dollar, med 14-dagars RSI runt 48. (RSI, Relative Strength Index, är en indikator som försöker visa om marknaden är överköpt eller översåld.) Stöd angavs vid cirka 92,00–92,50 dollar, därefter nära 89,00 och 80,82 dollar. Prognoser pekade på ett lyft över 100 dollar om konflikten trappas upp.
Riskpremie och volatilitet
Den geopolitiska riskpremie (ett extra prispåslag som uppstår när marknaden prissätter risken för störningar, till exempel krig eller sabotage) som kortvarigt avtog 2025 är nu tillbaka. Det talar för snabba prisrörelser på rubriker från Persiska viken. I ett sådant läge kan optioner (kontrakt som ger rätten, men inte skyldigheten, att köpa eller sälja till ett visst pris) vara ett sätt att skydda sig mot stora svängningar, i stället för att ligga exponerad via terminskontrakt utan skydd.
På utbudssidan är läget fortsatt stramt, vilket stödjer högre priser än i fjol. OPEC+ (OPEC-länderna med partners som Ryssland) har behållit sina produktionsneddragningar under andra kvartalet, och de senaste siffrorna från Baker Hughes visar att USA:s riggantal bara stigit marginellt, vilket tyder på återhållsam tillväxt i skifferoljan. Det avviker från tidigare perioder då utbudet ofta ökade snabbt när priserna steg.
Samtidigt väcker efterfrågan oro. Den senaste inflationsrapporten i USA visade att kärninflationen (Core CPI, inflation utan mat och energi som ofta ses som mer underliggande) ligger kvar högt på 3,8%, vilket minskar sannolikheten för att Federal Reserve (USA:s centralbank) sänker räntan snart.
Veckans lagerdata stärker på kort sikt en mer positiv bild för oljepriset. EIA-rapporten på onsdagen visade ett oväntat fall i råoljelagren på 4,2 miljoner fat, klart mer än väntade 1,1 miljoner fat. Det kan tyda på att den omedelbara efterfrågan fortfarande är stark trots bredare konjunkturoro.
Med både stramt utbud och en svagare makrobild (makroekonomi: övergripande mått som inflation, tillväxt och räntor) kan strategier som tjänar på stora prisrörelser vara relevanta. En lång straddle eller strangle (optionsstrategier där man köper både köp- och säljoptioner för att tjäna på hög volatilitet, utan att behöva pricka riktningen exakt) kan passa om svängningarna ökar. Den som ändå vill ta ställning för uppgång kan använda en call spread (köp av en köpoption och försäljning av en annan på högre prisnivå, för att begränsa risk och kostnad) för att få en tydligare risknivå vid geopolitiska upptrappningar.
