Societe Generale-analytiker säger att Indonesiens offentliga finanser (statens inkomster och utgifter) försvagas tidigt under 2026 på grund av att utgifterna har lagts tidigt under året. De säger att primärsaldot (budgetsaldot före räntebetalningar) redan är i underskott, vilket ökar finansieringsbehovet.
De uppger att finansstatistiken ökar redan kända orosmoln men inte skapar en ny chock för rupian. De behåller en negativ syn på valutan.
De kopplar de största valutariskerna till större nettoimport av olja och gas (att landet köper mer än det säljer) och ett växande bytesbalansunderskott (skillnaden mellan vad landet säljer till och köper från omvärlden, inklusive varor, tjänster och inkomster). De säger att finansuppdateringen är en mindre extra drivkraft för valutan än dessa yttre faktorer.
De förväntar sig att finanserna ger ett visst uppåttryck på längre räntor genom att öka löptidspremien (extra ränta investerare kräver för att binda pengar länge). De noterar också att finanspolitiken kan påverka hur inflationschocker (snabba, oväntade prisuppgångar) slår igenom i ekonomin.
De säger att genomförandet av finanspolitiken fortsatt kommer att följas och att de väntar sig att myndigheterna är medvetna om hur internationella marknader ser på landet. De behåller en negativ bias på valuta och en ”bear-flattening”-bias på räntor (att räntor stiger och att långräntor stiger mer än korta, så räntekurvan blir flackare).
Siffrorna för tidigt 2026 bekräftar vår negativa syn på den indonesiska rupian. Tidigt budgeterade statliga utgifter har pressat primärsaldot till underskott snabbare än väntat och förstärker oron för budgeten. Det syns redan i valutan, där USD/IDR (dollarkursen i rupiah) har passerat 16 500 i de senaste handelspassen.
Även om finansoron finns kvar är de viktigaste krafterna bakom en svagare valuta ett växande bytesbalansunderskott och landets beroende av energiimport. När Brentolja (ett globalt riktpris för råolja) ligger runt 95 dollar per fat ökar Indonesiens nettokostnad för oljeimport kraftigt, vilket ökar efterfrågan på dollar. Senaste siffrorna för första kvartalet 2026 visar att bytesbalansunderskottet ökade till 1,2 procent av BNP (bruttonationalprodukt, värdet av allt som produceras i landet), en trend vi väntar oss fortsätter.
Detta bör också sätta uppåttryck på långräntor när staten behöver låna mer för att finansiera underskottet. Räntan på Indonesiens 10-åriga statsobligation har redan stigit över 7,5 procent, vilket speglar att investerare kräver en högre riskpremie (extra ersättning för osäkerhet). Det stödjer en bear-flattening-syn, där vi väntar oss att långräntor stiger tydligare än korträntor.