Guldpriset har pressats när inflationen, driven av höga oljepriser, håller de reala räntorna höga. Reala räntor är räntan efter att inflationen räknats bort. Det gör det dyrare att äga guld, som inte ger någon löpande avkastning (ingen ränta eller utdelning). Efterfrågan från institutioner (stora investerare), ETF:er (börshandlade fonder) och centralbanker har försvagats sedan kriget började.
Guld stiger ofta när inflationen ökar, men brukar få det svårare när centralbanker stramar åt penningpolitiken (höjer räntor och minskar stimulans) och realräntorna stiger, som 1979–82. En negativ utbudschock (plötsligt minskat utbud, exempelvis av energi) kan göra att politiken förblir stram och att den reala bärigheten/”carry” (nettoeffekten av att äga en tillgång, här i praktiken kostnaden eftersom guld inte ger ränta) hålls hög.
Viktiga marknadsrisker
Marknaden oroar sig för stagflation (svag tillväxt i kombination med hög inflation) och högre räntor längs hela räntekurvan (räntor för olika löptider). Det har tyngt metaller. Sedan konflikten började är guld ned cirka 700 dollar per uns (–13 %), silver har fallit 21 dollar per uns (–22 %) och koppar är oförändrat trots ett stort underskott på marknaden (högre efterfrågan än utbud).
Vissa centralbanker har bromsat sina köp på grund av likviditetsbegränsningar kopplade till kriget (svårare att snabbt frigöra kontanter) och kan avvakta lägre priser. Tekniskt stöd (en prisnivå där säljtrycket ofta avtar) finns nära 200-dagars glidande medelvärde (genomsnittspris över de senaste 200 handelsdagarna) vid cirka 4 258 dollar, och olja på 150 dollar per fat kan pressa guld mot den nivån.
Om stödet kring 4 258 dollar håller och oljepriset stabiliseras väntas guld återhämta sig mot 5 200 vid årets slut.
Trycket på guld fortsätter när oljepriset ligger kvar på höga nivåer, nu runt 115 dollar per fat, vilket håller inflationen uppe. Senaste KPI-siffran (konsumentprisindex, ett mått på inflation) för mars 2026 visade 4,5 %, högre än väntat. Det stärker bilden av att penningpolitiken förblir stram. Det håller realräntorna höga och ökar kostnaden för att äga guld utan avkastning.
Handel och tekniska nivåer
Det syns i den institutionella efterfrågan: guld-ETF:er hade nettoutflöden (mer som säljs än köps) på över 50 ton under första kvartalet 2026. Det liknar perioden 1979–82 när kraftiga åtstramningar för att bekämpa inflation pressade metallen. Centralbankernas köp har därför också varit dämpade sedan konflikten började 2025.
För handlare i derivat (finansiella kontrakt vars värde följer en underliggande tillgång, som optioner och terminskontrakt) är 200-dagars glidande medelvärde en viktig nivå att bevaka, nu nära 4 310 dollar. Ett tydligt och varaktigt fall under denna stödnivå kan utlösas om oljepriset rusar mot 150 dollar. Det talar för kortsiktiga positioner eller att köpa skyddande säljoptioner (”puts”, som ökar i värde om priset faller) för att minska risken vid fortsatt nedgång de kommande veckorna.
Den långsiktiga uppgångstrenden kan dock bestå om stödnivån i stort håller. En återhämtning mot 5 200 väntas till årets slut, i linje med prognosen från 2025. Handlare bör följa tecken på att oljepriset stabiliseras och att inflationen börjar falla som signaler för att överväga långsiktiga köpoptioner (”calls”, som kan ge vinst om priset stiger) eller terminspositioner (futures, avtal om köp/sälj längre fram till ett visst pris) senare under året.
