Rabobanks strateg Michael Every har ändrat bankens huvudscenario för Iran-konflikten till att Hormuzsundet kan hållas stängt längre. Scenariot utgår från ett stopp i 2–4 veckor, med fortsatta störningar i oljeflödena och högre faktiska oljepriser i Asien.
Anteckningen beskriver en stor risk för att försök att dämpa spänningarna i stället kan leda till ytterligare upptrappning. Det kan enligt banken ge större skador på energiförsörjningen under tiden sundet är stängt.
Upptrappning och utbudschock
Rapporten hänvisar till en amerikansk ekonomisk blockad av Iran och en iransk blockad av Hormuz. Den lägger till att USA planerar att trappa upp Operation ”Economic Fury” till havs och via sanktioner (straffåtgärder som begränsar handel och betalningar), medan Iran säger att landet skulle använda våld för att bryta en fortsatt blockad.
Rabobank uppger att noterade oljepriser på skärm (terminspriser på börs) bara föll marginellt efter en amerikansk förlängning av eldupphör. Banken tillägger att faktiska priser på fysisk olja och oljeprodukter i Asien väntas fortsätta stiga om inte Hormuz öppnar igen.
Analysen jämför ett möjligt geopolitiskt skifte med Suezkrisen 1956. Banken skriver att olika utfall kan påverka energipriser och bredare tillgångsmarknader (marknader för exempelvis aktier, obligationer och råvaror) på olika sätt.
Vårt nya huvudscenario är att Hormuzsundet stängs i två till fyra veckor, vilket kommer att störa flödet av en stor del av världens olja. Med över 20 miljoner fat per dag som passerar denna flaskhals, eller cirka 20 procent av den globala dagliga tillgången, kommer en längre blockering direkt att driva upp råoljepriset. Vi behöver positionera oss för en längre period med störningar i utbudet.
Handel och riskpositionering
Detta pekar på en tydlig omprissättning av risk, vilket betyder att optionspremier (priset för en option) sannolikt är för låga. Vi bör titta på att köpa köpoptioner (rätt att köpa till ett bestämt pris) eller så kallade call spreads (en kombination av två köpoptioner som begränsar både risk och möjlig uppsida) på Brent-olja, eftersom Brent är mer direkt exponerad mot leveransvägar i Mellanöstern än WTI (en amerikansk oljebenchmark). CBOE:s volatilitetsindex för råolja, OVX (ett mått på förväntade prissvängningar baserat på optioner), har redan hoppat till över 50 och vi räknar med att det stiger mer när risken för militär upptrappning är fortsatt hög.
Tänk på att noterade terminspriser för olja inte alltid speglar hur pressad den fysiska marknaden är, särskilt i Asien. Prispåslaget för fysiska fat (extra pris för omedelbar leverans) ökar, vilket visar att tillgången här och nu är betydligt stramare än vad terminskontrakt (avtal om köp/sälj till framtida datum) antyder. Denna skillnad kan skapa möjligheter för dem som handlar skillnaden mellan fysisk olja och terminer (”spread”, prisgap).
Situationen utvecklas till en geopolitisk chock i nivå med Suezkrisen 1956. Under den krisen ledde blockeringen av en viktig farled till ett kraftigt och varaktigt prislyft på energi som spred sig i hela världsekonomin. Den historiska parallellen talar för att man bör överväga skydd mot nedgång i breda aktieindex, eftersom en kraftig energichock slår mot global tillväxt.
Risken för militär upptrappning för att bryta blockaden är mycket hög, vilket skapar en instabil handelsmiljö. Rubriker som tyder på direkt sjöstrid kan ge extrema och plötsliga rörelser i oljepriset och andra tillgångspriser. Att ligga kort volatilitet (en position som tjänar på små svängningar och förlorar på stora) är mycket riskfyllt tills det finns en tydlig väg till nedtrappning.
