Nordea räknar nu med att ECB gör fyra raka räntehöjningar på 25 punkter (0,25 procentenheter) med start i juni, även efter nyheter om vapenvila i Mellanöstern. Prognosen uppdaterades strax före beskedet om vapenvila.
Vapenvilan beskrivs som en risk på nedsidan för den här räntebanan, men prognosen bedöms ändå vara genomförbar. Synen bygger inte på att konflikten i Mellanöstern trappas upp.
Kärninflation och räntebanan
Kärninflationen (inflation exklusive mer rörliga priser som energi och ofta livsmedel) uppges ha legat över målet i över fyra år. Arbetsmarknaden beskrivs som ansträngd, med låg arbetslöshet och brist på arbetskraft, och ekonomin som motståndskraftig, vilket håller inflationstrycket uppe.
Uttalanden från ledamöter i ECB:s direktion (bankens högsta beslutsgrupp) pekar på att det finns tid att utvärdera läget. Kommentaren talar också för en höjning i juni, medan en höjning i april tonas ned.
Den längre delen av räntemarknaden (räntor med längre löptider) beskrivs som stödd av denna ECB-syn, en prognos om fortsatt tillväxt och förväntningar om en högre löptidspremie (extra ersättning investerare kräver för att binda pengar länge). Detta kopplas till en fortsatt uppgång i långräntor.
Positionering längs räntekurvan
Senaste statistik från Eurostat stärker bilden, med kärninflation i mars 2026 som ligger kvar på 2,7 procent, tydligt över målet på 2 procent. Dessutom har arbetslösheten i euroområdet nyligen sjunkit till 6,4 procent, den lägsta nivån på flera år, vilket signalerar en stram arbetsmarknad som kan driva upp löner. Det gör det svårare för ECB att motivera att skjuta upp räntehöjningar.
Nyheter om vapenvila i Mellanöstern har dämpat en del kortsiktig oro, men fokus ligger fortsatt på det underliggande inflationstrycket. Inhemska drivkrafter, som prisökningar i tjänstesektorn (priser på exempelvis transporter, hotell och olika tjänster), fanns redan innan den senaste geopolitiska oron. Därför bedöms ECB:s räntebana inte vara beroende av yttre konflikter och ses som fortsatt möjlig.
För de kortare räntorna (löptider nära i tid) innebär det att räkna med högre nivåer via verktyg som Euribor-terminer (börshandlade kontrakt som speglar förväntningar om framtida korta räntor). Strategin beskrivs som att sälja terminskontrakt för andra halvåret 2026 och början av 2027 för att spegla väntade höjningar. Ränteswappar (avtal där parter byter räntebetalningar) där man betalar fast ränta lyfts också fram som ett sätt att dra nytta av förväntat högre ränteläge.
De längre räntorna väntas också stiga när marknaden prisar in en mer hökaktig centralbank (en centralbank som prioriterar att bekämpa inflation med högre räntor) och en motståndskraftig ekonomi. Det talar för strategier som tjänar på fallande obligationspriser i långa statsobligationer, exempelvis tyska Bund-terminer (terminskontrakt på tyska statsobligationer). Att köpa säljoptioner (optioner som ökar i värde när priset faller) på Bund-terminer lyfts fram som mer attraktivt när långfristiga obligationspriser väntas sjunka.
Historiken från slutet av 2025 används som exempel på hur marknaden underskattade hur seg inflationen kunde vara. Många som satsade på tidiga räntesänkningar tog förluster när statistiken inte svalnade. Det stödjer slutsatsen att det vore ett misstag att underskatta ECB:s vilja att hålla fast vid en stram linje i dagens läge.
