GBP/USD steg för fjärde handelsdagen i rad på torsdagen, upp 0,31 %, och handlades i mitten av 1,3400‑nivåerna. Paret nådde 1,3480 innan det backade, där intervallet 1,3400–1,3450 fungerade som ett tydligt tak. Sedan början av april har det studsat cirka 300 pips (en pip är den vanliga minsta prisrörelsen i valutapar) från nära 1,3150.
En två veckor lång vapenvila mellan USA och Iran har minskat efterfrågan på USA‑dollarn som ”trygg hamn” (valuta som investerare ofta söker i oro). USA:s PCE‑inflation (Federal Reserves föredragna inflationsmått för hushållens konsumtion) för februari kom in högre än väntat klockan 12.30 GMT: totalinflationen 2,8 % i årstakt (YoY, jämfört med samma månad i fjol) mot 2,6 % i prognos, kärninflationen 3,0 % YoY (kärninflation rensar bort volatila poster som energi och mat). Båda måtten var 0,4 % från föregående månad (MoM).
Marknaden fokuserar på USA:s KPI
Nu riktas fokus mot USA:s KPI (konsumentprisindex, ett brett inflationsmått) för mars som publiceras på fredag klockan 12.30 GMT. Prognoserna ligger på 0,8 % MoM för total‑KPI och cirka 3,1–3,3 % YoY. För kärn‑KPI väntas 0,2–0,3 % MoM och 2,7 % YoY.
GBP/USD låg kring 1,3435 och handlas fortsatt över 50‑dagars och 200‑dagars EMA (exponentiellt glidande medelvärde, ett trendmått som ger större vikt åt de senaste priserna) vid 1,3388 respektive 1,3372. Stochastic RSI (en teknisk indikator som visar styrka och tempo i prisrörelsen) ligger nära 62. Ränteterminer (kontrakt som speglar marknadens förväntningar på framtida styrräntor) indikerar nästan ingen chans till en Fed‑sänkning före september.
Utifrån detta bör handlare i derivat (finansiella kontrakt vars värde följer en underliggande tillgång, här valutaparet) räkna med begränsad uppsida i GBP/USD. Att köpa säljoptioner (”put”, ger rätt att sälja till ett bestämt pris) kan ge skydd på nedsidan eller en direkt position för att paret faller vidare mot 1,2600. Implicit volatilitet (marknadens inprisade framtida svängningar, härledd från optionspriser) har varit låg: GBPUSD:s 1‑månads volatilitet ligger kring 6,5 %, vilket gör optionspremier (priset för optionen) relativt billiga.
Ett alternativ är att sälja en call‑spread (en optionsstrategi där man säljer en köpoption och köper en annan med högre lösenpris för att begränsa risken) med ett tak runt 1,2800–1,2850. Strategin tjänar på att paret rör sig sidledes eller ned, och utnyttjar att uppgångar tenderar att möta motstånd. Det passar en syn där eventuella rekyler upp blir begränsade och sedan klingar av.
Vi behöver också väga in geopolitiska faktorer. Även om vapenvilan mellan USA och Iran dämpar riskaptiten för stunden, gör fortsatt global osäkerhet att dollarn ofta gynnas som trygg hamn. Denna återkommande efterfrågan på dollarn skapar motvind för valutor som pundet.
Kärnfrågan är att Federal Reserve fortsatt är ”hökaktig” (signal om att man prioriterar att bekämpa inflation och därför håller räntan högre längre). Ränteterminsmarknaden prisar nu bara in en eller två räntesänkningar från Fed i år, en tydlig förskjutning från tidigare förväntningar. Det stärker argumentet för en starkare dollar och talar för att uppgångar i GBP/USD bör betraktas med försiktighet.
